EM-semifinal 1 - Portugal

Dagens EM-semifinal (Portugal-Spanien) till ära korkar vi upp en röd portugis. Vinet kommer från Dourodalen, som bekant mest känt för sina starkviner. Druvan, inte lika bekant, heter Sousão och kan absolut vara aktuell att knappa in i långtidsminnet. Vi provade detta vin, då årgång 2008, för ett kvarts år sedan och blev mäkta imponerade. Frågan är om vinet i ny årgång och yngre skepnad kan uppvisa samma balans mellan koncentration och elegans. Låt oss undersöka detta.

2009 Quinta do Vallado Sousão

Färgen är plommonblåröd. En mycket ungdomlig nyans men om det är druvtypiskt vågar vi inte uttala oss om.

Doften är lika ung med blåbärs- och björnbärstoner. Rejält tät och med en hel del chokladvaniljig ek, dock fräsch och balanserad. Hur som helst lockar den till att smaka, vilket ju är en god egenskap.

Smaken är piggt frisk med tydliga svartvinbärstoner (tänk en blandning mellan Cabernet sauvignon och Syrah). Tanninerna är redan fint avrundade och drickvänliga, om än närvarande, vilket vi alltid uppskattar. Vi bjuds som väntat på extrem fruktighet och en ganska publik, sötaktig ekfatston. Kanske borde vi ha väntat ett år eller två innan vi ploppade den här buteljen för komponenterna känns inte helt sammansatta ännu? Förutsättningarna för skön lagringsframgång finns helt klart. Eftersmaken mynnar ut i mer mörkblå frukt- och bärtoner, chokladmousse och sötlakrits, samt ett uns örtighet som stramar upp.

Det här vinet behöver helt klart ett par år på rygg innan det är "färdigt". Den som orkar vänta kommer att belönas stort men vinet tilltalar säkert redan nu den som gillar den extremfruktiga, svulstiga stilen.

Finns några buteljer kvar i de bättre sorterade systembutikerna för den som har 265kr över.

Druvan för dagen: Sousão

Det är minsann inte varje dag vi dricker en druvren Sousão. Druvan är känd för sin mörka färg och russinlika smak och används förutom i portvin även i australienska starkviner för att ge portvinskaraktär. Quinta do Vallado, grundat redan 1716, ger oss genom vinmakare Francisco Olazabal möjligheten att testa en torr variant. Vinet har lagrats ett och ett halvt år på nya franska ekfat.


Färgen är mörkt blålila.

Doften andas direkt seriös ekbehandling med inslag av knäck, björnbär, nejlika, rökelser och nymalet kaffe. Sanslöst inbjudande så långt.

Smaken är frisk med ganska mjuka tanniner. Vi får en ung, stor, mustig och superfruktig upplevelse.

Quinta do Vallado Sousão klarar av att balansera enorm koncentration och elegans på ett utmärkt sätt. Total harmoni och enorm struktur. Lagra eller drick nu. Eller både och.

Det här är på alla vis ett stort vin och förmodligen ett av de bästa torra, röda Douroviner vi har provat. Väl värt sina 259 kr och det finns fortfarande ett gäng kvar på bolagshyllorna.