2008 Geyser Peak Block Collection Water Bend Chardonnay

Ibland blir man sugen på den lite fetare stilen av Chardonnay, och då vänder vi gärna blickarna mot Kalifornien.

Den här Chardonnayen visar sig i all enkelhet inte enbart fläska på med ek och vanilj, ekfaten som används är inte heller rostade, så den typiska smörpopcornsmaken uteblir. Istället dominerar frisk tropisk frukt och ett uns mineral slinker med i avslutet. Bra balans ger ett välgjort helhetsintryck. Fungerar bra till feta fisken utan krav på någon djupare analys. Drick nu.


Släpptes tillfälligt i september men det finns en hel del flaskor kvar.

Spanska viner i Spanien

På besök nere vid spanska solkusten kliver vi in i det lokala varuhuset för att kolla vilka viner som erbjuds. Rader av spanska viner tornar upp sig, pedagogiskt uppställda efter område. Tittar man i hyllan för utländska viner så är denna väldigt liten. Ett vin från Australien, ett eller två från Frankrike och någon portugis, fler är det inte. De spanska vinerna däremot finns det ett bra utbud av. Många känns igen från systembolagets hyllor, några är nya för oss. Vi plockar på oss två flaskor som ser intressanta ut och skyndar oss hem för genomgång.

Först ut testas en Cava från Codorníu med det underbara namnet Reina Ma Cristina, Brut Reserva Vintage 2008. Hos systembolaget hittas ett antal viner från Codorníu men detta vin har vi aldrig sett. Firman Cordoníu håller till i norra Spanien i området Penedès. Är man mer intresserad av vinmakaren finns trevlig och informativ webbplats: http://www.codorniu.es/home.html. Vi provar en Blanc de noir vilket betyder att druvorna, i detta fall Pinot noir, pressades och fick bli till vin utan kontakt med skalen där färgen sitter.

Färgen är lätt gyllengul. Doften bjuder på blommor, gröna äpplen, brödighet och kex. En ung doft med ganska bra tryck i. Det är omöjligt att inte dra vissa likheter med en ung lite lättare Champagne. Smaken är balanserad och elegant, bjuder på röda bär som hallon och tranbär. Moussen är bra och rejäla syror finns. Tar man en klunk smeker smaken strupen och hänger kvar ett bra tag.

Trevligt att prova en Cava som bjuder på lite mer än de enklare som man vanligtvis hittar hos systembolaget. Priset på runt 18 euro känns klart överkomligt och vi skulle gärna se viner av detta slag på bolaget.

Efter Cavan provar vi ett rött vin från Priorat med namnet Rotllan Torra, Reserva 2006. På firmans hemsida kan man läsa att den sköts som ett familjeföretag och är förhållandevis ung. Detta vin är en blandning av följande: Garnacha 50%, Mazuelo 25% och Cabernet Sauvignon 25%. På flaskan finns informationen att vinet har legat i två år på amerikanska fat och två år på flaska innan försäljning.

Färgen är tät och mörkt blodröd. En stor doft möter näsan med vanilj, utveckling, torkad frukt och samtidigt en ungdomlig fräschör. Smaken är robust och bjuder på massor med vanilj, mörk choklad, saltlakrits och russin.

Detta är ett vin packat med smak i ganska typisk Prioratstil. Dock känns inte alkoholen (13,5%) så närvarande som den kan göra för viner från området. En behaglig strävhet ger också vinet karaktär. Är man ute efter ett vin med mycket power och som kanske ger mer en käftsmäll än smekning så är detta vinet för dig. Priset behagligt på ca 12 euro.

Vi konstaterar att det finns trevliga viner i Spanien som ej nått våra svenska systembolagshyllor och vill man dricka nåt annat än spanska viner får man leta efter speciella butiker som det också vanligtvis finns att tillgå.

Kort och gott gott men kort...

Ja, man bör väl även rapportera om viner som man inte direkt kan rekommendera andra att köpa. Så vi gör väl det då. Det ska sägas 2009 Château Germain Bourgogne Vieilles Vignes inte är ett dåligt vin. Det mesta är på plats faktiskt: balans, frukt, mineralitet. Problemet är att det är så förbaskat minimalistiskt och skirt, eller okoncentrerat och kort om man är på det humöret.


Färgen är ganska genomskinlig och hallonröd vilket ger ett ungdomligt intryck.

Doften är väldigt burgundiskt pinotsk med örter och stenar i framkanten. I nästa lager bjuds vi på körsbär, hallon, viol och rosor och en alldeles lagom dos rostad ek. Väldigt seriöst och smålyxigt så här långt.

Det första som slår oss smakmässigt är renhet och balans. Syran är god men inte sylvass, alkohol och ek är välintegrerade och smakkomponenterna är väl sammansatta. Problemet är att den extremt polerade smaken blir lite ointressant och opersonlig. Det bjuds inte på några särskilda överraskningar helt enkelt. Koncentrationen är som tidigare nämnts rätt klen och eftersmaken kort och vattnig.

Den korta stund av fin, fräsch frukt, och minglande mineral som vi får motsvarar varken förväntningarna som doften eller årgången har lovat, eller prislappen heller för den delen. Vi känner oss snopna och kommer inte att köpa fler flaskor av det här vinet. (82)

2006 Rudi Pichler Grüner Veltliner Smaragd Terrassen

Terrassen är Rudi Pichlers mellankvalitet och innebär att druvorna kommer från flera olika branta, terrasserade vingårdslägen i Wachau som är vinifierade tillsammans. Rudi Pichler använder sig av varm, naturlig fermentation som ger bredare och djupare smaker men är riskfyllt, han skördar alltid bland de sista i området, han använder i princip bara naturlig jäst och han är en av få vinmakare i Wachau som macererar sina vita viner tillsammans med skalen. Allt detta enligt importören.

Trots att vinet har uppnått fem år är färgen ungdomligt ljusgulgrön, möjligtvis med en svag beige ton som vittnar om begynnande åldrande.

Vinet glittrar i glaset och riktigt utstrålar renhet och fräschör. Detta bekräftas i sniffet där vi bjuds på en strålande frisk citrus, uppblandad med lite sötare tropisk frukt, kalla daggbeklädda skifferplattor och färsk basilika. Vi är van vid yngre Grüner och hittar inte riktigt de förväntade druvtypiska peppriga, gröna nyanserna. Det gör absolut inget i det här fallet.

Vi smakar och får lite mer av det typiska hos druvan: en grön beska, vitpeppar och lime. Allt är förpackat i en frisk syra, oljig fyllighet och en överhuvudtaget underbar balans. Den ganska långa eftersmaken är spännande med sin dynamik och skiftar mellan frukt och stenig mineral.

En gnutta mer kalkig mineral och gissningarna hade hamnat i Bourgogne, en lite vassare syra och vi hade hamnat i Rheingau. Wachau är ju inte heller fy skam. Stor köprekommendation för konsumtion inom ett par år. (88/100)

Den här godingen beställer du via beställningssortimentet för 179kr. Bristly importerar.

Den som inte gillar det här...

...gillar inte vin.

Senast vi besökte det här vinet var årgången 2007 och vi föll ganska pladask. En årgång senare blir utfallet detsamma och det gör verkligen ingenting att vinet nu enligt våra notater är tretti spänn billigare. "Fynd" skulle blaskorna skriva. "Gôrgôtt" skulle vi skriva.

Druvblandningen är 65% Cinsault och 35% Carignan som har vuxit på alluvial jord med inslag av skiffer, sand och lera. Druvorna handplockas och körs med tempraturkontrollerade skåpbilar (!) till vineriet där övermogna eller omogna druvor, stjälkar och blad avlägsnas. Vinet lagras i stora neutrala ekfat samt en liten del i begagnade barriquer. Efter buteljering klistras en etikett på som är i det närmsta omöjlig att fotografera :o)

Doften är köttig och lite örtig med massor av solmogna, mosade björnbär och hallon.

Vidare en riktig fruktbomb i sniffet som styrs upp rätt gott med lite lagårdstoner. Vissa skulle kalla det vulgärtt men riktigt så maffigt upplever vi det inte. Snarare generöst utan att tulla på elegansen.

Smaken är lakritsmineralisk (tänk lakrisal) och mäktigt bärig. Vi känner inga direkta ektoner, här är det istället frukt och ursprung som talar. Vi får björnbär, hallon, jordgubbar men också solgassiga grusvägar och hela ängar av lavendel och örter. Frukten är söt men torr, ingen risk för sylt här. Alkoholen är enligt etiketten hög men superbt balanserad och ger endast en liten värmande skjuts i finishen. Syran är också den balanserad och förlänger den härliga smaken alldeles utmärkt. Vinet är ganska mjukt och dricks gärna redan nu.

Bristly importerar. Du köper via Systemet!

Den som inte gillar det här, gillar inte vin.

Vardagsbordeaux

Vi vet inte riktigt vem som myntade begreppet "vardagsbordeaux" men det torde i alla fall syfta till ett vin från Bordeaux som är så där alldeles lagom vardagligt för att öppnas en helt vanlig kväll mitt i veckan. Begreppet borde också innebära att även prisläget är gynnsamt nog att inte utlösa plånboksångest, samt att vinet är gjort i en stil som inte kräver tio års lagring utan kan avnjutas direkt efter inköp och uppkorkning.

Vår uppfattning är att det ofta knorras om att det inte finns så många/tillräckligt många vardagsbordeauxer på hyllorna på vårt kära monopol. Vi håller med, det kan aldrig finnas för många Bordeauxer, men har i alla fall hittat två som passar in på ovan inringade kategori.

* * *

2010 Château Cru Cantemerle

En frisk och fräsch doft och smak. Vi finner svarta vinbär och lakritsrot. Den pigga syran ackompanjeras av en rejäl ekfatssmak. Vinet är kanske inget att analysera över en hel kväll men det slår det mesta i motsvarande prisklass. Vi slås (åter igen) av att en billig Bordeaux kan leverera så mycket ryggrad, oavsett om slottet finns i verkligheten eller inte. Vinet gör sig i kycklinggrytan men skäms sannerligen inte för sig i glaset. (85 kr)



2009 Château de Seguin

Det här är ett enkelt men generöst fruktigt vin som ändå ger en bra ingång till Bordeaux. Vi får typiska nyanser av svarta vinbär, ceder samt en viss jordighet. Syran är riktigt god och tanninerna mjuka vilket ger en fräsch och drickvänlig munkänsla. Välgjort och gott utan krusiduller. Har förmodligen potential att utvecklas något under ett par år. (89 kr)

Vin på chans

Ibland när man kikar längst in i vinförrådet slås man av vilken vild chanstagare man har varit, och kanske är. I alla fall när det gäller vin.

När jag i juni 2006 lade 121 riksdaler på några flaskor Riesling Saint-Hippolyte av årgång 2002 kunde jag knappast veta hur utvecklingskurvan skulle se ut. Nu minns jag inte längre varifrån tipset om vinet kom, eller om det var en ren chansning. Fast vin på lager är väl alltid en chansning? Och det gäller väl i synnerhet billigare viner?

Nåja, ikväll hade inköpts färska räkor och ett lämpligt vin behövde alltså rotas fram. Det var då jag hittade "Hippolyten". Direkt mindes jag att senast vi provade vinet för några år sedan var det mycket enkelt och diskret med främst äpplighet och skarpa syror som främsta kännetecken. Därmed var förväntningarna ganska låga, men det skulle säkert fungera till att skölja ner räkorna med.

Döm av den positiva förvåningen när vinet omedelbart öppnade upp en generös och utvecklad bukett. Redan färgen skvallrade om en mogen utvecklingskurva. Vinet var klart och gyllengult. Solmogen blodgrapefrukt inlindad i bivax dominerade och grönäppelskärpan, som förvisso fanns kvar där i bakgrunden, hade reträtterat sedan sist vi provade vinet. I avslutet framträdde en rökig mineral och tobak. Man måste imponeras av utvecklingen på det snart tioåriga vinet. Vinet tål säkert ett par år till men är förföriskt gott just nu och det jag ångrar är att inte fler flaskor lades i lager.

Så kan det alltså gå. Sensmoralen är att det förvisso ofta är en chansning att köpa lite billigare viner för lagring, men att det kan löna sig om man vill bli positivt överraskad någon gång i framtiden. Det gäller bara att gömma vinerna tillräckligt väl.