Vårt vinval vid tolvslaget

Nu har vi hittat vinet som kommer att förgylla tolvslaget på nyårsafton (Champagnen tar vi enligt tradition redan som aperitif för att maximera njutningen). Vouvray Veuve Oudinot Brut heter skapelsen från Vouvray i Loire, vinifierad enligt traditionell metod på 100% Chenin blanc.

Det här är minsann ett riktigt bra litet vin (bra jobbat Systembolagets inköpsavdelning). Vi bjuds direkt på en frisk syra och schysst mousse. Smaken fortsätter med mineralbeska och bitterfruktiga inslag samt rejäla doser nötter, mjölkchoklad och mariekex. Avslutet är förvånande långt. Stilen är torr och läskande med en fin fyllighet. Passar nog lika bra att skåla i som till en lättare matbit.

Riktigt mycket vin för 94 kronor tycker vi. Bolaget har lördagsöppet på nyårsafton för den som ännu inte har inhandlat något bubbel.

Bu och bä i beställningssortiment

I Systembolagets beställningssortiment hittar vi ofta en del godbitar som kan vara värda att utforska närmre. Det har också, i och med bolagets nya e-service, blivit betydligt enklare att beställa viner för avhämtning på den lokala systembutiken. Så långt bra.

Ett problem med detta måste dock sägas vara skillnaderna i årgångar om man jämför det som listas på importörernas webbplatser och på systembolaget.se. Inte sällan får man hem en sprillans ny årgång när man har letat rätt på och beställt en mogen variant med några år på nacken. Det kan också, som i fallet nedan handla om att man får hem en betydligt äldre årgång, när man egentligen har beställt en ung, fräsch en.

Man har givetvis rätten att skicka tillbaks den felaktiga buteljen men det känns ofta lite bökigt och snopet. Man kan förmodligen inte belasta Systembolaget för avvikelserna.

Clos Probus som levererar Régnié Domaine de Thulon anger årgång 2009 av vinet på sin webbplats, medan Systembolaget anger 2005. Här går vi på en nit om vi litar på importörens info, d.v.s. gör antagandet att Bolagets sida inte har uppdaterats korrekt. Nu gör det inte så mycket tänker vi eftersom 2005 var ett gott år i Beaujolais och Cru-vinerna därifrån har utvecklats väl. Vi korkar alltså upp istället för att skicka tillbaka.


Skönt utvecklad, harmonisk doft som drar åt torkad frukt, jord, rostad ek och mineral. Inte supernyanserad men tillräckligt komplex för att hålla humöret rejält uppe.

Smaken är syrligt frisk med rätt sköna tanniner, mjuka men förnämligt närvarande. Vi får en rikt fruktig upplevelse med överraskande fyllighet. Mjukt och fint med god utveckling. Smaken ebbar ut ganska snart men den syrliga attacken och det fruktiga mellanregistret är väldigt smakfullt.

Stark rekommendation såklart och det hade varit kul att testa den där 09an också.

154 kr på Systembolaget.

Morgadio da Calçada 2008

December. För de allra flesta innebär det stök inför julen, författande av önskelistor och inköp av en och annan glögg, kan förresten redan nu rekommendera Ripas ekologiska - både vinglöggen och starkvinsvarianten är bra! Däremot kan vi väl enas om att Blossas årgångsglögg med spårämnen av kaffe är den sugigaste på många många år?

För kommunikatörer med viss kunskap i layout är december dock lika med planerande inför den kommande årsredovisningen. Vi frekventerar sidor som www.annualreports.com och springer på seminarier om design management för att hitta det nya svarta inom årsredovisningslayout. Men kanske vore den bästa lösningen att slå personen som designat etiketten till 2008 års Morgadio da Calçada en signal. Maken till stilren och snajdig design på en vinetikett får man leta efter.

Vinet då? Alldeles uppenbart inte lika cleant och avskalat som etiketten. Färgen är mörkt röd, på gränsen till opaque. Doften, lite knuten till en början, bjuder efter en timme i karaffen på plommon, peppar, lakrits, mjölkchoklad och kaffe. Smaken är fyllig och frisk med mjuka lena tanniner. I anteckningsblocket under smak skriver vi ner mörka bär, lakrits, kaffe, vanilj och kanel - passar ju bra till jul kan man tycka. Lång eftersmak och på det hela taget ett riktigt trevligt, och lite annorlunda vin för 159:-.

Jag var först i kön för att hämta ut mina pavor men det hade man ju inget för - finns kvar i rikliga mängder på Systemet. Jag kommer sannolikt köpa några flaskor till och lägga i källaren då både doft och smak hintar om större potential.

Facts:

Druvor: Touriga Franca (huvudsakligen), Aragonez, Touriga Nacional med flera

Jäsningen har skett i öppna kar, lagar, med maskinell fottrampning. Vinet har därefter lagrats 15 månader på nya franska ekfat.

Producent: Niepoort

Region: Douro, Portugal

Regeringsgatan, Stockholm: torsdag den 1 december klockan 09.43

Nyhetslanseringar på Stockholms vinkällarsystem ser allt oftare ut så här:Jag traskade vidare till ett annat bolag och hämtade ut vad jag skulle, två flaskor Gran Clos 2003 och två Morgadio da Calcada Tinto 2008. Rapport kommer i helgen!

2008 Geyser Peak Block Collection Water Bend Chardonnay

Ibland blir man sugen på den lite fetare stilen av Chardonnay, och då vänder vi gärna blickarna mot Kalifornien.

Den här Chardonnayen visar sig i all enkelhet inte enbart fläska på med ek och vanilj, ekfaten som används är inte heller rostade, så den typiska smörpopcornsmaken uteblir. Istället dominerar frisk tropisk frukt och ett uns mineral slinker med i avslutet. Bra balans ger ett välgjort helhetsintryck. Fungerar bra till feta fisken utan krav på någon djupare analys. Drick nu.


Släpptes tillfälligt i september men det finns en hel del flaskor kvar.

Spanska viner i Spanien

På besök nere vid spanska solkusten kliver vi in i det lokala varuhuset för att kolla vilka viner som erbjuds. Rader av spanska viner tornar upp sig, pedagogiskt uppställda efter område. Tittar man i hyllan för utländska viner så är denna väldigt liten. Ett vin från Australien, ett eller två från Frankrike och någon portugis, fler är det inte. De spanska vinerna däremot finns det ett bra utbud av. Många känns igen från systembolagets hyllor, några är nya för oss. Vi plockar på oss två flaskor som ser intressanta ut och skyndar oss hem för genomgång.

Först ut testas en Cava från Codorníu med det underbara namnet Reina Ma Cristina, Brut Reserva Vintage 2008. Hos systembolaget hittas ett antal viner från Codorníu men detta vin har vi aldrig sett. Firman Cordoníu håller till i norra Spanien i området Penedès. Är man mer intresserad av vinmakaren finns trevlig och informativ webbplats: http://www.codorniu.es/home.html. Vi provar en Blanc de noir vilket betyder att druvorna, i detta fall Pinot noir, pressades och fick bli till vin utan kontakt med skalen där färgen sitter.

Färgen är lätt gyllengul. Doften bjuder på blommor, gröna äpplen, brödighet och kex. En ung doft med ganska bra tryck i. Det är omöjligt att inte dra vissa likheter med en ung lite lättare Champagne. Smaken är balanserad och elegant, bjuder på röda bär som hallon och tranbär. Moussen är bra och rejäla syror finns. Tar man en klunk smeker smaken strupen och hänger kvar ett bra tag.

Trevligt att prova en Cava som bjuder på lite mer än de enklare som man vanligtvis hittar hos systembolaget. Priset på runt 18 euro känns klart överkomligt och vi skulle gärna se viner av detta slag på bolaget.

Efter Cavan provar vi ett rött vin från Priorat med namnet Rotllan Torra, Reserva 2006. På firmans hemsida kan man läsa att den sköts som ett familjeföretag och är förhållandevis ung. Detta vin är en blandning av följande: Garnacha 50%, Mazuelo 25% och Cabernet Sauvignon 25%. På flaskan finns informationen att vinet har legat i två år på amerikanska fat och två år på flaska innan försäljning.

Färgen är tät och mörkt blodröd. En stor doft möter näsan med vanilj, utveckling, torkad frukt och samtidigt en ungdomlig fräschör. Smaken är robust och bjuder på massor med vanilj, mörk choklad, saltlakrits och russin.

Detta är ett vin packat med smak i ganska typisk Prioratstil. Dock känns inte alkoholen (13,5%) så närvarande som den kan göra för viner från området. En behaglig strävhet ger också vinet karaktär. Är man ute efter ett vin med mycket power och som kanske ger mer en käftsmäll än smekning så är detta vinet för dig. Priset behagligt på ca 12 euro.

Vi konstaterar att det finns trevliga viner i Spanien som ej nått våra svenska systembolagshyllor och vill man dricka nåt annat än spanska viner får man leta efter speciella butiker som det också vanligtvis finns att tillgå.

Kort och gott gott men kort...

Ja, man bör väl även rapportera om viner som man inte direkt kan rekommendera andra att köpa. Så vi gör väl det då. Det ska sägas 2009 Château Germain Bourgogne Vieilles Vignes inte är ett dåligt vin. Det mesta är på plats faktiskt: balans, frukt, mineralitet. Problemet är att det är så förbaskat minimalistiskt och skirt, eller okoncentrerat och kort om man är på det humöret.


Färgen är ganska genomskinlig och hallonröd vilket ger ett ungdomligt intryck.

Doften är väldigt burgundiskt pinotsk med örter och stenar i framkanten. I nästa lager bjuds vi på körsbär, hallon, viol och rosor och en alldeles lagom dos rostad ek. Väldigt seriöst och smålyxigt så här långt.

Det första som slår oss smakmässigt är renhet och balans. Syran är god men inte sylvass, alkohol och ek är välintegrerade och smakkomponenterna är väl sammansatta. Problemet är att den extremt polerade smaken blir lite ointressant och opersonlig. Det bjuds inte på några särskilda överraskningar helt enkelt. Koncentrationen är som tidigare nämnts rätt klen och eftersmaken kort och vattnig.

Den korta stund av fin, fräsch frukt, och minglande mineral som vi får motsvarar varken förväntningarna som doften eller årgången har lovat, eller prislappen heller för den delen. Vi känner oss snopna och kommer inte att köpa fler flaskor av det här vinet. (82)

2006 Rudi Pichler Grüner Veltliner Smaragd Terrassen

Terrassen är Rudi Pichlers mellankvalitet och innebär att druvorna kommer från flera olika branta, terrasserade vingårdslägen i Wachau som är vinifierade tillsammans. Rudi Pichler använder sig av varm, naturlig fermentation som ger bredare och djupare smaker men är riskfyllt, han skördar alltid bland de sista i området, han använder i princip bara naturlig jäst och han är en av få vinmakare i Wachau som macererar sina vita viner tillsammans med skalen. Allt detta enligt importören.

Trots att vinet har uppnått fem år är färgen ungdomligt ljusgulgrön, möjligtvis med en svag beige ton som vittnar om begynnande åldrande.

Vinet glittrar i glaset och riktigt utstrålar renhet och fräschör. Detta bekräftas i sniffet där vi bjuds på en strålande frisk citrus, uppblandad med lite sötare tropisk frukt, kalla daggbeklädda skifferplattor och färsk basilika. Vi är van vid yngre Grüner och hittar inte riktigt de förväntade druvtypiska peppriga, gröna nyanserna. Det gör absolut inget i det här fallet.

Vi smakar och får lite mer av det typiska hos druvan: en grön beska, vitpeppar och lime. Allt är förpackat i en frisk syra, oljig fyllighet och en överhuvudtaget underbar balans. Den ganska långa eftersmaken är spännande med sin dynamik och skiftar mellan frukt och stenig mineral.

En gnutta mer kalkig mineral och gissningarna hade hamnat i Bourgogne, en lite vassare syra och vi hade hamnat i Rheingau. Wachau är ju inte heller fy skam. Stor köprekommendation för konsumtion inom ett par år. (88/100)

Den här godingen beställer du via beställningssortimentet för 179kr. Bristly importerar.

Den som inte gillar det här...

...gillar inte vin.

Senast vi besökte det här vinet var årgången 2007 och vi föll ganska pladask. En årgång senare blir utfallet detsamma och det gör verkligen ingenting att vinet nu enligt våra notater är tretti spänn billigare. "Fynd" skulle blaskorna skriva. "Gôrgôtt" skulle vi skriva.

Druvblandningen är 65% Cinsault och 35% Carignan som har vuxit på alluvial jord med inslag av skiffer, sand och lera. Druvorna handplockas och körs med tempraturkontrollerade skåpbilar (!) till vineriet där övermogna eller omogna druvor, stjälkar och blad avlägsnas. Vinet lagras i stora neutrala ekfat samt en liten del i begagnade barriquer. Efter buteljering klistras en etikett på som är i det närmsta omöjlig att fotografera :o)

Doften är köttig och lite örtig med massor av solmogna, mosade björnbär och hallon.

Vidare en riktig fruktbomb i sniffet som styrs upp rätt gott med lite lagårdstoner. Vissa skulle kalla det vulgärtt men riktigt så maffigt upplever vi det inte. Snarare generöst utan att tulla på elegansen.

Smaken är lakritsmineralisk (tänk lakrisal) och mäktigt bärig. Vi känner inga direkta ektoner, här är det istället frukt och ursprung som talar. Vi får björnbär, hallon, jordgubbar men också solgassiga grusvägar och hela ängar av lavendel och örter. Frukten är söt men torr, ingen risk för sylt här. Alkoholen är enligt etiketten hög men superbt balanserad och ger endast en liten värmande skjuts i finishen. Syran är också den balanserad och förlänger den härliga smaken alldeles utmärkt. Vinet är ganska mjukt och dricks gärna redan nu.

Bristly importerar. Du köper via Systemet!

Den som inte gillar det här, gillar inte vin.

Vardagsbordeaux

Vi vet inte riktigt vem som myntade begreppet "vardagsbordeaux" men det torde i alla fall syfta till ett vin från Bordeaux som är så där alldeles lagom vardagligt för att öppnas en helt vanlig kväll mitt i veckan. Begreppet borde också innebära att även prisläget är gynnsamt nog att inte utlösa plånboksångest, samt att vinet är gjort i en stil som inte kräver tio års lagring utan kan avnjutas direkt efter inköp och uppkorkning.

Vår uppfattning är att det ofta knorras om att det inte finns så många/tillräckligt många vardagsbordeauxer på hyllorna på vårt kära monopol. Vi håller med, det kan aldrig finnas för många Bordeauxer, men har i alla fall hittat två som passar in på ovan inringade kategori.

* * *

2010 Château Cru Cantemerle

En frisk och fräsch doft och smak. Vi finner svarta vinbär och lakritsrot. Den pigga syran ackompanjeras av en rejäl ekfatssmak. Vinet är kanske inget att analysera över en hel kväll men det slår det mesta i motsvarande prisklass. Vi slås (åter igen) av att en billig Bordeaux kan leverera så mycket ryggrad, oavsett om slottet finns i verkligheten eller inte. Vinet gör sig i kycklinggrytan men skäms sannerligen inte för sig i glaset. (85 kr)



2009 Château de Seguin

Det här är ett enkelt men generöst fruktigt vin som ändå ger en bra ingång till Bordeaux. Vi får typiska nyanser av svarta vinbär, ceder samt en viss jordighet. Syran är riktigt god och tanninerna mjuka vilket ger en fräsch och drickvänlig munkänsla. Välgjort och gott utan krusiduller. Har förmodligen potential att utvecklas något under ett par år. (89 kr)

Vin på chans

Ibland när man kikar längst in i vinförrådet slås man av vilken vild chanstagare man har varit, och kanske är. I alla fall när det gäller vin.

När jag i juni 2006 lade 121 riksdaler på några flaskor Riesling Saint-Hippolyte av årgång 2002 kunde jag knappast veta hur utvecklingskurvan skulle se ut. Nu minns jag inte längre varifrån tipset om vinet kom, eller om det var en ren chansning. Fast vin på lager är väl alltid en chansning? Och det gäller väl i synnerhet billigare viner?

Nåja, ikväll hade inköpts färska räkor och ett lämpligt vin behövde alltså rotas fram. Det var då jag hittade "Hippolyten". Direkt mindes jag att senast vi provade vinet för några år sedan var det mycket enkelt och diskret med främst äpplighet och skarpa syror som främsta kännetecken. Därmed var förväntningarna ganska låga, men det skulle säkert fungera till att skölja ner räkorna med.

Döm av den positiva förvåningen när vinet omedelbart öppnade upp en generös och utvecklad bukett. Redan färgen skvallrade om en mogen utvecklingskurva. Vinet var klart och gyllengult. Solmogen blodgrapefrukt inlindad i bivax dominerade och grönäppelskärpan, som förvisso fanns kvar där i bakgrunden, hade reträtterat sedan sist vi provade vinet. I avslutet framträdde en rökig mineral och tobak. Man måste imponeras av utvecklingen på det snart tioåriga vinet. Vinet tål säkert ett par år till men är förföriskt gott just nu och det jag ångrar är att inte fler flaskor lades i lager.

Så kan det alltså gå. Sensmoralen är att det förvisso ofta är en chansning att köpa lite billigare viner för lagring, men att det kan löna sig om man vill bli positivt överraskad någon gång i framtiden. Det gäller bara att gömma vinerna tillräckligt väl.

2009 Beaujolais-Villages Joseph Faiveley

Beaujolais förknippas oftast med de träliga viner som släpps en gång om året på Systembolaget. Dessa Nouveauer har dock ganska lite att göra med de mer serösa vinerna som ploppar upp här och var i regionen. Helst tar vi oss an viner från någon av de tio Cruerna men det har talats så mycket om årgång 2009 att vi vågar oss på Villagenivån. Faivelay brukar vara en pålitlig producent dessutom.

I glaset får vi ett ungdomligt vin med rubinröd färg. Sniffet är initialt lite smörkolaaktigt på ett banalt, fejkat sätt, vilket vi inte gillar. Detta luftar snabbt bort och vi får en betydligt seriösare doft av söta, röda hallon, violpastiller, saltlakrits och kaffekaramell. Inte ett spår av den fruktade skumbananen tack och lov.

Vi smakar och möts av en frisk men balanserad syra, mjuka men närvarande tanniner och en solmogen men torr frukt. Smaken är varken jättekomplex eller jättelång med det som bjuds är förbaskat gott, balanserat och drickvänligt.

Starkaste köprekommendation. Carovin importerar. Du beställer via Bolis.

Åsnevin

Vår utsända vänder efter semester hem med en flaska kroatiskt rödtjut. Varken vi eller hon har den blekaste om vad som är typiskt eller bra eller gott från den här delen av Europa så hon får gå på mannen i kassans råd: "Köp den med åsnan på, det är de bästa vinerna". Sagt och gjort, åsnevinet står nu på bordet redo att avnjutas.

Årgången är 2010 och åtminstone en av druvorna är Plavac mali som vi endast har läst om. Den ska tydligen vara en korsning mellan Zinfandel och en inhemsk kroatisk druva. Mycket mer vet vi inte. Jo: vinet är rött, kostade under hundringen och etiketten föreställer en åsna.

Smaken är tunn och kokt med torra tanniner. Ett pedagogiskt exempel vad som händer när man odlar vindruvor där det är lite för varmt. Vi får lite torkade, röda bär, russin och mjölkchoklad (ekchips?), i övrigt är det väldigt identitetslöst och smaklöst (ungefär som en åsna?). Den anonyma bärigheten känns dammig och ofruktig. Det här var verkligen inte roligt men allt måste ju testas i jakten på det perfekta vinet. Etiketten är faktiskt väldigt snygg i alla fall.

2009 Grüner Veltliner Smaragd Axpoint

Under en ljuvlig kväll, sommaren 2009 lyckades tre femtedelar av Bordsvinet med konststycket att få höra The Boss köra Tom Waits gamla dänga Jersey girl för första gången någonsin i Europa. Ja, det var vackert den där ljumma kvällen på Ernst-Happel-stadion i Wien. Men detta om detta... Vi lyckades också bekanta oss med den vackra dalen som utgörs av Donau till höger och en vägg av vin till vänster, sett från insidan av en Volvo med ivrigt viftandes vindrutetorkare.

Wachau är området precis mellan avfarten till den väldiga Europaväg 1 och där floden gör en krök mot öster. Man möts av minst sagt branta sluttningar i väster, ofta terrasserade för att förhindra att vingårdarna sköljs ner i floden. Fortsätter man vidare mot Wien passerar man även ganska snart distrikten Kremstal och Kamptal.

Vingården Axpoint är belägen vid foten av vingården Singerriedel vid byn Spitz. Härifrån tar Domäne Wachau - ganska så rejält erkända för sina fina viner i åtkomliga prisklasser - druvorna till sin Smaragd. Österrikarna gillar sina viner unga och vi följer glatt den traditionen:

Rejält tät, substansrik färg.

Stor, fruktig, blommig doft med stor nyansrikedom i ungdomlig, fräsch, helt ren stil. Vi hittar bland annat en stor godisskål med både hallonsnören och citronkarameller, inlagda päron, mandel och den druvtypiska grönpepprigheten.

Smaken är oljigt fyllig och mycket frisk. Här är det fullt spjäll på den tropiska fruktigheten men vi återfinner också mandelkubb, peppar och mineral. Eftersmaken är lång och koncentrerad med intressant komplexitet.

Det här är en av de bättre Grüner Veltlinerna vi har testat och ett köp rekommenderas starkt. Borde gå att lagra ett bra tag för avrundning men superb redan nu. En finfin bröllopsgåva dessutom skall tilläggas.

Vinet finns kvar på storstadsbolagen. Köp!

2007 Langhe Nebbiolo La Spinetta

Det här är bara så fruktansvärt gott, på egen hand eller till Lulles rökta korv, eller till en bit mogen Camembert... men vi tar det från början:

Druvorna till La Spinettas Langhe Nebbiolo skördades för hand i oktober från producentens vingård i Starderi. Efter jäsning och skalmaceration under en veckas tid i ståltankar lagrades vinet ett år på franska ekfat. Resultatet efter ytterligare några år på rygg:

Ganska transparent körsbärsfärg med antydan till orangebrun nyans på tungan. JA, vinets tunga!

Sniffet är förföriskt med sensuell parfym, bärighet i form av tranbär och körsbär samt fint rostad ek som bidrar med nyrostat kaffe. Vi ges också arketypiska nyanser av viol, rosor, tjära och lakrits, alltihop i en ungdomligt fräsch tappning.

Vi smakar och får en riktigt frisk syra och inledningsvis ganska vassa tanniner. Vinet blir mildare efter luftning och öppnar upp ett brett register av blålila frukt och delikata ektoner. Även en örtig, lite kärv ton som lätt associeras till vulkanisk aska finns där.

Det känns som en evighet från La Spinettas sötklumpiga Barbera som vi provade häromsistens i samma prisklass. Fantastiskt välgjort, välstrukturerat och välsmakande. Drick nu eller spara flera år.

08:an släpptes på Bolis för ett tag sedan och är snart slut.

2008 Mas des Chimères, Terrasses du Larzac

Hela veckan hade vi pratat om hur genom-lat den kommande lördagen skulle bli. Det skulle visserligen studeras en smula inför en hemtenta men fokus skulle ligga på tidningsläsande, tv-spelande och så småningom hämt-mat-ätande, vindrickande och film-tittande. Väder-rapporterna hade vi också med oss - det hade talats om stormvindar, ös-regn och minusgrader - inomhusväder i 180 alltså. Men döm av vårt missnöje när vi slår upp gardinerna och ser att den där jäkla brittsommaren hade dröjt sig kvar ännu en helg. Vi stod alltså vid ett vägskäl - antingen ge oss ut i naturen för att leta svamp, leta upp någon utställning eller genast stänga ner persiennerna och bokstavligen låtsas som det regnar. Vi valde det senare.

Någonstans mellan frukost och mellanmål korkar vi upp vårt enda exemplar av 08 Mas de Chimeres, Terrasses du Larzac som kunde hämtas upp i en sk. eko-låda för någon månad sedan. Det är Södermalmsbaserade Niklas Andersson som sedan några år driver sitt Vinik - en småskalig importfirma med fokus på sydfranska, biodynamiskt och ekologiskt odlade drickfärdiga viner till sympatiska priser som har skickat den. Och hur brokig den samlade skaran vin-entusiaster i huvudstaden än må vara så förenas den i en ovillkorlig kärlek till denne Nik som tycks träffa rätt i varenda vin som tas hem. Han hyllas i varenda blogg man ramlar över och efter hittills 3 beställningar kan vi bara stämma in i hyllningssången.

Efter ett par timmar är det så äntligen dags för en första sniff på detta intensivt mörkröda vin som fått umgås med syre i några timmar. Det är en utvecklad, stor doft som möter oss. Det är mogen frukt, bär, barrskog, ferraribilar, söta hallon och egentligen allt det andra vi brukar träffa på när vi är på besök i Languedoc - en region vi lärt oss älska under året - örter, lite fat, lakrits. Som så många gånger förr när vi sniffar och smakar på vin vi verkligen gillar så föds tanken på en liten resa i regionen och så ser vi att Ryanair flyger till Beziers, ett stenkast från Octon där den här mustaschprydde mannen håller till. Och så tänker vi att en lång-helg runt mars kanske inte vore så dumt...

När vi smakar är vi båda rörande ense om att "balanserat" är ett bra ord att sammanfatta - dels är den relativt höga alkoholhalten, 14,5 %, fint balanserad, även om vi möts av en liten liten värme mot slutet. Men även druvorna - lika delar syrah, carignan, cinsault, grenache och mourvèdre - ingen tillåts sticka ut och ta över. Det är ett snällt vin med mjuka, lena tanniner som funkar alldeles klockrent till hämt-pizzan men som lika väl skulle kunna avnjutas som rent sällskapsvin. Hallonen är där, lakritsen, örterna (rosmarin?) likaså. Det här är gott, riktigt riktigt gott. 100 poäng... på en kanske 107-poängsskala till det facila priset av 185:-.

Nya flaskor beställda av en ny favorit!

2008 Dogana

Här är ett vin som släpptes som nyhe... tillfäll... ja, eller vad det kallas nu för tiden, den 1 september på Systemet. Vi föll ganska hårt för detta lilla kraftpaket som kanske inte är ett under av komplexitet men som gav en hel del återbäring för en ringa penning.

De ingående druvorna (80% Sangiovese, 10% Mammolo, 10% Canaiolo) har sin hemvist i producenten Palazzo Vecchios egna odlingar i de södra delarna av Toscana i appellationen Rosso di Montepulciano.

Efter handskörd jäses musten i åtta dagar i ståltank med daglig överpumpning. Därefter lagring på slovenska botti under ett år. Efter klarning med äggvita och lätt filtrering sker buteljering.

Våra notater:

Ljusröd, lätt genomsläpplig färg.

Stor, kryddig, varm och sötfruktig doft med nyansrika inslag av sten, röda bär, buljong, en släng kogödsel och orientaliska kryddor.

Smaken är ung, medelsträv och medelfyllig. Vi talar om ganska strama tyglar med nyanser av plommon, torkade örter och lakritsrot. Riktigt torrt, saftigt och läskande, kanske inte jättetypiskt varken vad gäller ursprung eller druva men oavsett det riktigt gott.

Vi snackar rejäl drickbarhet redan nu men anar att det här kan visa sig bli riktigt bra om, säg, fem år. (87)

Finns kvar för 109 spänn på Bolis!

2006 Domaine Lacroix-Vanel Fine Amor

Vinet är vackert blodrött med en hel del genomskinlighet.

Doften är initialt lite knuten men öppnar snart upp sig med tydligt utvecklade nyanser av buljong och läder. Vi hittar en hel del ungdomlighet intakt i form av viol, parfym och färska örter. Sniffet är minst sagt lockande och toppas av krossade stenar och varm mjölkchoklad.

Munnen bjuds på en frisk upplevelse med bra, men nedslipade, tanniner. Läder, hallon, kryddor och stalltoner dröjer sig kvar i den värmande, småsöta eftersmaken.

Visst, den finns en och annan lucka i koncentrationen, och visst, vinet kanske börjar närma sig/har passerat sin topp, men det som bjuds är bara så fruktansvärt gott och sippvänligt att vi struntar i petitesserna och istället dricker ur. (88)

Stockholm calling

Dags så för gästskribenten, som hädanefter kommer att titulera sig "bloggens Stockholmssektion", att ta till orda. Nyligen instiftades konceptet Nebbiolo-måndag i huvudstaden – för att liksom balansera upp allt tråkigt som veckans första dag trots allt står för. Men idag, då hösten på allvar gjorde sitt intrång fick den här framgångssagan tämligen omgående stryka på foten till förmån för Munskänkarnas provning av Systemets oktobernyheter. Det här släppet har av diverse tyckare mer än lovligt kritiserats, men så här några timmar efteråt kan vi se tillbaka på en trivsam afton där inköpslistan inför helgen har fyllts på med några nya bekantskaper. Här, ett axplock ur kvällens skörd i en högst subjektiv och okronologisk ordning:

Crozes-Hermitages Domaine des Entrefaux 2009, 100% Syrah, 14,5% (#2223 - 179:-)
Trots att vi tog tunnelbanan till det fashionabla Östermalmstorg befinner vi oss helt plötsligt i en tät barrskog en vacker höstdag, till brädden fylld av blåbär, granris, ene och diverse mörka bär... Doften är otroligt angenäm, fruktig, om än något knuten och återhållen. Medelfyllig smak av björnbärssylt, blåbär, fat och en påtaglig ton av peppar, grönpeppar kanske. Vi anar även en svag ton av gummi. Bra längd och ett fräscht slut där syrorna kommer fram på ett trevligt sätt.

Det här står näst högst upp på inköpslistan för i morgon!

Château les Roches Gaby 2009, 85% Merlot, 10% Cabernet Sauvignon, 5% Cab. Fr. 14,5%. (#3071, 139:-)
Efter ett tag slår det mig att det här smakar snudd på identiskt med det Malbec-vin från Cahors som bloggkollegan nyligen serverade på en blindprovning, och så ler jag lite förnöjsamt och unnar mig en klunk till. Då gissade jag Bordeaux, en blend där Cabernet Franc fanns med och känner att jag ändå var ganska rätt på det. Här hittar vi nämligen också plommon, gräs, stallighet. Visserligen även en del fat som jag inte tror vi kan beskylla Malbec-vinet för men ändå... Väl i munnen möts vi av en medelfyllig och fruktig smak med balanserad syra, fin längd och rätt tuffa tanniner och tänker att det här kan nog ligga några år till. Den relativt höga alkoholhalten gör sig påmind först mot slutet men känns på det hela taget fint balanserad.

Det här är, visserligen med det modesta priset i bakhuvudet, riktigt gott. Gruppen enas om att det här blir högsta prio på kommande inköpslistor. Riktigt schysst Bordeaux i de lägre prissegmenten helt enkelt!

Taurasi Feudi di San Gregorio 2006, 100% Aglianico, 13,5% (#6282 - 150:-)
Aglianico har fått status som nya pop-druvan sen vi smakade Liscone 2007 och genast köpte på oss ett par flaskor under sommaren. Vad vi förstår har Aglianico potentialen att ge upphov till riktigt stora viner men då den har sin hemvist i de mindre bemedlade delarna av Italien finns helt enkelt inte kapitalet för att göra de nödvändiga investeringarna som sådana vin kräver. Taurasi Feudi di San Gregorio vittnar ändå om potentiell storhet och vi lutar oss tillbaka och glömmer bort tiden för en stund trots att 15 viner på mindre än två timmar kräver ett visst tempo.

Vi möts av en dov, utvecklad doft med plommon, lakrits, fat och ett helt kryddskåp . Ganska sträv, utvecklad, smak med läder, kryddor (curry?) och ännu mer lakrits. Balanserad syra där tanninerna hänger kvar. Karaktärsfullt. Stöddigt. Gott!

Kvällen avslutades med ett par bordeaux-flaskor ur de lite högre prisregionerna men som ändå nyligen sjunkit i pris då Systemet valt att sätta prislappen mer i trakterna kring vad det kostar i övriga EU. 2007 Chateau Gruaud Larose, 2007 Chateau Lascombes Margaux och Chateau Troplong Mondot var väldigt väldigt gott men får bli forum för kommande recensioner.

Resten av kvällen i korthet:
Ferrari Brut Trento, 139:-
De Saint Gall Premier Cru Extra Brut Blanc de Blancs Champagne, 289:-
2010 Alvarinho Contacto Anselmes Mendes, Vinho Verde, 124:-
2010 Chablis, Jean de Chaudenay, 119:-
2009 De Loach Russian River Valley Pinot Noir, 199:-
2009 Chateau de Seguin Cuvée Prestige, 127:-
2008 Chateau Talbot Saint-Julien, 398:-
2008, Capitel de'Roari Amarone, 179:-
2008 Tommasi Amarone della Valpolicella Classico, 269:-

Lovar att inte bli fullt så här långrandig i fortsättningen. Men en debut är en debut är en debut...