EM-semifinal 1 - Portugal

Dagens EM-semifinal (Portugal-Spanien) till ära korkar vi upp en röd portugis. Vinet kommer från Dourodalen, som bekant mest känt för sina starkviner. Druvan, inte lika bekant, heter Sousão och kan absolut vara aktuell att knappa in i långtidsminnet. Vi provade detta vin, då årgång 2008, för ett kvarts år sedan och blev mäkta imponerade. Frågan är om vinet i ny årgång och yngre skepnad kan uppvisa samma balans mellan koncentration och elegans. Låt oss undersöka detta.

2009 Quinta do Vallado Sousão

Färgen är plommonblåröd. En mycket ungdomlig nyans men om det är druvtypiskt vågar vi inte uttala oss om.

Doften är lika ung med blåbärs- och björnbärstoner. Rejält tät och med en hel del chokladvaniljig ek, dock fräsch och balanserad. Hur som helst lockar den till att smaka, vilket ju är en god egenskap.

Smaken är piggt frisk med tydliga svartvinbärstoner (tänk en blandning mellan Cabernet sauvignon och Syrah). Tanninerna är redan fint avrundade och drickvänliga, om än närvarande, vilket vi alltid uppskattar. Vi bjuds som väntat på extrem fruktighet och en ganska publik, sötaktig ekfatston. Kanske borde vi ha väntat ett år eller två innan vi ploppade den här buteljen för komponenterna känns inte helt sammansatta ännu? Förutsättningarna för skön lagringsframgång finns helt klart. Eftersmaken mynnar ut i mer mörkblå frukt- och bärtoner, chokladmousse och sötlakrits, samt ett uns örtighet som stramar upp.

Det här vinet behöver helt klart ett par år på rygg innan det är "färdigt". Den som orkar vänta kommer att belönas stort men vinet tilltalar säkert redan nu den som gillar den extremfruktiga, svulstiga stilen.

Finns några buteljer kvar i de bättre sorterade systembutikerna för den som har 265kr över.

Årets (enda) rosévin

Bordsvinet provar som bekant helst inte rosa viner. Ibland blir dock lockelsen (för visst gillar vi färgen) alltför stor och vips ligger det en flaska grisskärt i korgen. Det brukar hända någon gång om året och denna kväll då fotbolls-EM drar igång faller lotten på en sydfransk 2011a.

Montirus Vacqueyras Perle de Rose från Vacqueyras i Södra Rhôndalen - typ vägg-i-vägg med Châteauneuf-du-pape - produceras av biodynamiskt odlade Grenache- och Syrahdruvor som har fått jäsa i öppna ståltankar med regelbunden omrörning av jästfällningen (bâtonnage).

Orangerosa färg, klar och vacker, minst sagt munvattnande.

I sniffet får vi en fin balans mellan röda vinbär, smultron, gulnande krusbär och det vita på blodgrapeskalet. Fräsch, purren ungdomlighet ackompanjeras av en lite mer grov nyans av smörstekt köttbit.

Allt vad den fina doften lovar uppfylls i smaken. Precis så här vill vi ha vår rosé. Pigg syra, bra fruktkoncentration, fint avvägd rödbärighet och inte allför lättviktigt. I eftersmaken får vi en lätt mineralitet och en fint brödig jästighet som bekräftar att det här verkligen är ett seriöst och välgjort vin. (86/100)

139 väl värda kronor på Bolaget.