Årets...

Bordsvinet summerar här vinåret 2012. Lite av ett mellanår både kvantitets- och kvalitetsmässigt känner vi. Nyårslöftet får bli att vi 2013 ska prova fler och bättre viner.

* * *

Årets Jaha? - Krug Grande Cuvée
Vi inser att vi förmodligen missar något väsentligt här men för fjortonhundra spänn kräver vi betydligt mer magi.

Årets druva - Sousão
En superseriös druvren Sousão från Quinta do Vallado i Douro fick oss att tillfälligt tappa hakan. Kanske finns det hopp för torra, röda, portugisiska viner trots allt?

Årets felgissning - 2008 Katogi Averoff Red
"Ett superharmoniskt, generöst och väldigt gott vin" skriver vi och gissar vilt på ursprung. De flesta länder betas av utom det rätta. "Utan minsta tvekan det bästa röda grekiska vin vi har provat" avslutar vi noteringarna.

Årets unga gamling - 1999 Château Couhins-Lurton
Ett majestätiskt, koncentrerat, fortfarande vitalt vin med härlig mognad. Det trodde vi verkligen inte om den här gamla dammsamlaren.

Årets NEEEEJ! - 2004 Ornellaia
Korkskada


Årets Nebbiolo - 2006 Roeri Riserva Printi
Gott nu, imorgon och om tio år. Kraft och elegans i total balans. Nebbiolo som vi vill ha den.

Årets ordinarie sortiment - 2007 Louis M Martini Cabernet Sauvignon
Störtskön Napa-Cab, säkerligen stylad efter Bolagets behov och levererad i en miljard exemplar. Strunt samma, ett riktigt gott vin är det.   

* * *

...och till sist:

Årets vin - 2007 Schloss Johannisberger Riesling Erstes Gewächs
Ett vin som fullkomligen vibrerar av koncentration och längd och på ett magiskt vis lyckas kombinera kraft och elegans. Så pass bra att vi (nästan) glömde ta anteckningar. Riesling äger.

Gott nytt 2013 önskar Bordsvinet!

Gran Canaria x4

Blindprovningar är alltid knepiga. Man ställs förutsättningslöst inför ett antal vinet där man förväntas hitta karaktäristika och efter hand utesluta och ringa in ursprung och druva. Svårt och roligt.

Vinet känns varmt. Kalifornien? Vinet har en något bränd ton. Sydafrika? Vinet är något pepprigt. Syrah? Nä. Gran Canaria, producent Agala? Ja.

2011 Agala Tinto Tradicional
Här får vi en varm och fruktig smak med en något låg syra. Vinet är mjukt, saftigt och lättklunkat med inslag av plommon, jordgubbar och smultron. En lite gummiaktigt ton vilar drar ner helhetsintrycket något. På det hela taget ett ganska smakfattigt vin, dock med viss personlighet. (150kr, betyg: 77/100)

2011 Agala TintillaDet här vinet känns direkt väldigt välgjort med sin fina syra och generösa mörkfruktighet. Man har satsat fullt ut på en ganska lyxig ek som kanske blir något övertydligt söt i längden. Bra koncentration och nyansrikedom i form av svarta vinbär, korinter, gräs, viol, kalk, chark och vitpeppar. Svalt och elegant utan att på något sätt vara stort. (195kr, betyg: 81/100)

2011 Agala Vijariego
Övermogen, alkoholvarm smak med inslag av russin, moreller, kaffe, julkryddor och mjölkchoklad. Vinet är märkligt strävt och syrligt och per definition oelegant och burdust. Hade vi inte känt till ursprunget så hade vi nog gissat att det här vinet hade legat ett par år ovanpå pizzaugnen. (180kr, 72/100)

* * *

Och till sist den bästa Gran Canarian någonsin....

Julklappstips - 2010 Mandolás Furmint dry

Här är ett favoritvin som levererar fullt ut med varje ny årgång. Just nu är det 2010 som gäller och det verkar som om årgången har gett ett vin som är sällsynt lättillgängligt. Normalt brukar Mandolás vara ganska lagringskrävande och ekig i sin ungdom men 2010:an är generöst fruktig och mineralisk direkt i glaset. En lite udda julklapp som kommer att göra vem som helst glad. Konsumeras idag, om tio år eller däremellan.  

Färgen är ljusgul. Doften ger ett ungt och friskt intryck. Ganska rejält fruktpackat dock med toner av päron och clementin, riktigt stenig mineral och bara en antydan till ek. Smaken är ung och ren med underbart sylvass syra. Vi får generöst med fet, tropisk frukt och mineral. Det här är ett vin med makalös balans och elegans. (89/100)

149 kr via beställningssortimentet/janake winegroup.

Muscadet x2

Loiredalens viner har alltid haft en särskild plats i våra hjärtan. Oavsett om det handlar om krispig Sauvignon blanc från Sancerre, matvänlig Cabernet franc från Chinon eller simmigt söt Chenin blanc från Coteaux du Layon så verkar det finnas en inneboende kvalitet och smakpalett som tilltalar oss. Superbt då att hela spektat från det torraste vita, via rött och rosé till det sötaste söta täcks in.

Ett lite bortglömt vin i det här sammanhanget, förmodligen mest för att det inte dyker upp så frekvent på systembolagshyllorna, är det förtjusande Muscadet Sèvre et Maine från området där Loire möter Atlanten. Från druvor av Melon de Bourgogne, lokalt kallat Muscadet, görs lätta, fräscha viner med mineralisk elegans. För att ge ytterligare komplexitet till smaken får vinerna ofta vila en tid på sin jästfällning. Detta betecknas sur lie på etiketten.

Vi har provat två Muscater, varav den ena är hygglig och den andra riktigt bra.

* * *

2010 Domaine de la Saulzaie Muscadet Sèvre et Maine sur Lie

Ljusbeige färg och lite småbubblig. Ung, jästig, något kalkig doft med inslag av gröna päron. Ganska enkelt men rent och fint så långt. Smaken är lätt, ung och piggt porlande frisk med inslag av kalkmineral och päron. Ett helt korrekt, uppfriskande, lättklunkat vin med god balans. Saknar koncentration och komplexitet men det struntar vi i idag.

Vinet är ditt för 79 kronor via Systembolagets beställningssortiment.

2011 Domaine de la Vinconnière

Färgen är ljusgul och skimrande klar. I det rena och fina sniffet får vi en oväntat generös fruktighet i form av ananas och lime men också mer traditionella, sött jästiga toner. Smaken är superfrisk och helt ren i lite småfyllig, fruktig stil, dock med en härligt uppstramande kalkmineralitet. Eftersmaken bjuder på skön mineralbitterhet och fruktig oljighet. Det här vinet återkommer vi mer än gärna till.

Riktigt bra för ynka 89 kr. Beställ via Systembolaget.

2006 Beaune Premier Cru Louis Jadot

Louis Jadots Beaune Premier Cru bjuder på en röd färg med gott siktdjup. Utseendet skvallrar om viss utveckling.

Doften är både sötfruktig och syrligt rödbärig på en och samma gång. Vi får även lite läder, mintchoklad och torkade kryddor. Friskt, fräscht, rent och fint på näsan med en trevligt småutvecklad komplexitet och generös fruktighet.

Smaken är rejält frisk i ganska tät men mjuk stil. Nyanserna drar åt sura körsbär, mint, kryddiga ekfat och kalk. På det hela taget ett fint utvecklat vin med både elegans och generositet. Eftersmaken är väl kanske inte jättelång men riktigt god. Rekommenderas för konsumtion nu eller inom några år.

Druvorna har växt på jordar med lera och krita. Skörden skedde för hand och uttaget var 35 hektoliter per hektar. ruvorna avstjälkades och vinifierades i öppna jäskar med naturlig jäst. Vinet lagrades därefter ett och ett halvt år på franska ekfat.

179 kr, tillfälligt på Systemet från augusti.

2005 Saga Pegot

Öppnar en flaska Saga Pegot från producenten Laurent Miquel som legat i vinhyllan ett tag. Inköpt på ett nyhetssläpp på bolaget för några år sedan. Druvorna till vinet, 100% Syrah, kommer från skifferrika vingården Saga Pegot i Faugères. Skörden skedde främst nattetid och skördeuttaget var ca 35 hektoliter per hektar. Vinet har till 95% lagrats på ny fransk ek. Vad kan man då förvänta sig av ett vin för 159kr som blivit sju år gammalt?

Utseendet är väldigt vitalt, röda toner som drar lite åt det utvecklade hållet.

Doften är bärig men även toner av charkuterier och kalkig mineral finns allestädes närvarande. En viss utveckling kan anas men det är ändå ungdomlighet som är det bestående intrycket. Det vore inte helt lätt att gissa att vinet är gjort på 100% Syrah om det skulle provas blint. De typiska tonerna från Rhônedalen återfinns ej. Det känns mer som ett vin från Priorat i Spanien.

När det gäller smaken så är det en lätt känsla av frukt som dominerar med inslag av körsbär och björnbär spetsat med en liten örtighet. Vinet är oerhört bra balanserat och trots sin lätthet sitter smaken kvar en bra stund i munnen. Ett elegant och välmakat vin. Alkoholen på 14.5% märker man inte i smaken lika mycket som i huvudet, vilket är bra!

Lagringspotentialen för detta vin är imponerande. Flaskan har på inga sätt förvarats i optimala förhållanden men skulle helt klart klara några år till. Men varför vänta? Detta är jäkligt gott just nu. Veckans vin!

3 rieslingar och 1 Bruce

För bästa möjliga förberedelse inför Bruce Springsteen på Ullevi förra helgen laddade vi upp med en trio Rieslingar från olika vindistrikt. Vi valde instegsviner från tre kända producenter i Österrike och Tyskland. På pappret förväntade vi oss en bra-bättre-bäst-ordning, något som visade sig bli nja-bättre-bäst-överjordisk-ordning (om man räknar in konserten som utklassade vinerna med råge :)

2008 Undhof Kögl, Österrike/Kremstal
Ganska typiskt så som vi tänker oss Österrike: Päron, vattenmelon och tydlig mineralitet. Vi får ett mycket torrt vin i lätt, frisk, ungdomlig stil. Tyvärr är brygden alldeles för enkel, klen och okoncentrerad, rent utav tråkig, för att mungiporna ska peka uppåt. Med den obefintliga eftersmaken i gommen går vi istället vidare. (pris: 95kr på plats hos producenten)

2009 Schloss Johannisberger Riesling Trocken, Tyskland/Rheingau
Såja, nu börjar det hända grejer. Fortfarande torrt, möjligen en liten hint sötma i eftersmaken. Gott tryck i den solmogna frukten som drar åt det tropiska. Citruspastiller och honung fyller på och lindas in i en fin syra. Vi får en ganska tät smak med bra längd, inte superkomplext dock, kanske hade man önskat ett litet mineralsting mot slutet. (pris: 100kr på flygplatsen Frankfurt-Hahn)

2008 Willi Schaefer Riesling QbA, Tyskland/Mosel
Ahh, nu är vi hemma. Det finns inte mycket som slår en fint balanserad riesling från Mosel. Hög syra och lätt sötma möter en hel korg fullproppad med papaya, apelsin, vingummin och våta stenar. Vinet är inte lägesbestämt utan snarare ett hopkok av diverse vingårdar men Moselkänslan går inte att ta miste på. Visst, det saknas kanske lite koncentration och finess men drickbarheten är så oerhört hög att flaskan ganska snabbt töms. (pris: 129kr på bolaget)

2012 Bruce Springsteen & The E Street Band, Sverige/Ullevi 28 juli
Koncentrerat, fullständigt fokuserat, berusande, sylvasst och närvarande med mycket god längd. Ett minne för livet :)

En pigg 33-åring

Den lilla byn Zeltingen ligger ett par stenkast nedströms huvudorten Bernkastel i Mosel. Här, för 33 år sedan, på det branta sydläget Sonneuhr, skördades Rieslingdruvorna som gav upphov till Weingut Albert Gessingers auslese. Vinet inhandlades för en knapp tvåhundralapp på vinotheket i Bernkastel-Kues för ett par år sedan och fungerar som aperitif på en 33 år ung vinkonnässörs födelsedag.

Knallgul färg.

Doften ger oss en hyfsat ungdomlig upplevelse av äpple, apelsinmarmelad, de sötaste vingummina och saltaste lakrisalen i godisskålen samt en aning stenig mineral långt där borta. Komplext och inbjudande på samma gång.

Härligt utvecklad smak i oväntat fyllig stil. Inga bittra tråkigheter utan bara rena, gula tropiska frukter, söt lime, honung och mineral. Syran är lite fint avrundad, men fortfarande spänstig och inlindad i en balanserad sötma. Inte ett spår av förväntade dieseltoner heller, vilket vi faktiskt uppskattar.

Eftersmaken är inte jättelång men superbt god med fin sötma som retar gommen. Gillar man inte det här så gillar man inte vin.

En pigg 33-åring. Två pigga 33-åringar.

Bara Zofta lite

Stora klunkar välkyld rosé i gräset hör semestern till. Helst vill man ha en plastmuggsvänlig budgetvariant med inte alltför stora defekter. Ungernvänner som vi är köper vi loss en billig Merlot-Gamay-Kékfrankos-Zweigelt-Cabernet sauvignon (pust) -blandning för ynka 59kr och slår oss ner i skuggan.

Vinet visar sig vara en hallonröd skapelse i totalt okomplicerad stil med pigg rödvinbärssyra och god hallonfruktighet. Inga konstigheter, bara väldigt svalkande och drickvänligt i värmen.

Finns kvar i överflöd på systemhyllorna.

EM-semifinal 1 - Portugal

Dagens EM-semifinal (Portugal-Spanien) till ära korkar vi upp en röd portugis. Vinet kommer från Dourodalen, som bekant mest känt för sina starkviner. Druvan, inte lika bekant, heter Sousão och kan absolut vara aktuell att knappa in i långtidsminnet. Vi provade detta vin, då årgång 2008, för ett kvarts år sedan och blev mäkta imponerade. Frågan är om vinet i ny årgång och yngre skepnad kan uppvisa samma balans mellan koncentration och elegans. Låt oss undersöka detta.

2009 Quinta do Vallado Sousão

Färgen är plommonblåröd. En mycket ungdomlig nyans men om det är druvtypiskt vågar vi inte uttala oss om.

Doften är lika ung med blåbärs- och björnbärstoner. Rejält tät och med en hel del chokladvaniljig ek, dock fräsch och balanserad. Hur som helst lockar den till att smaka, vilket ju är en god egenskap.

Smaken är piggt frisk med tydliga svartvinbärstoner (tänk en blandning mellan Cabernet sauvignon och Syrah). Tanninerna är redan fint avrundade och drickvänliga, om än närvarande, vilket vi alltid uppskattar. Vi bjuds som väntat på extrem fruktighet och en ganska publik, sötaktig ekfatston. Kanske borde vi ha väntat ett år eller två innan vi ploppade den här buteljen för komponenterna känns inte helt sammansatta ännu? Förutsättningarna för skön lagringsframgång finns helt klart. Eftersmaken mynnar ut i mer mörkblå frukt- och bärtoner, chokladmousse och sötlakrits, samt ett uns örtighet som stramar upp.

Det här vinet behöver helt klart ett par år på rygg innan det är "färdigt". Den som orkar vänta kommer att belönas stort men vinet tilltalar säkert redan nu den som gillar den extremfruktiga, svulstiga stilen.

Finns några buteljer kvar i de bättre sorterade systembutikerna för den som har 265kr över.

Årets (enda) rosévin

Bordsvinet provar som bekant helst inte rosa viner. Ibland blir dock lockelsen (för visst gillar vi färgen) alltför stor och vips ligger det en flaska grisskärt i korgen. Det brukar hända någon gång om året och denna kväll då fotbolls-EM drar igång faller lotten på en sydfransk 2011a.

Montirus Vacqueyras Perle de Rose från Vacqueyras i Södra Rhôndalen - typ vägg-i-vägg med Châteauneuf-du-pape - produceras av biodynamiskt odlade Grenache- och Syrahdruvor som har fått jäsa i öppna ståltankar med regelbunden omrörning av jästfällningen (bâtonnage).

Orangerosa färg, klar och vacker, minst sagt munvattnande.

I sniffet får vi en fin balans mellan röda vinbär, smultron, gulnande krusbär och det vita på blodgrapeskalet. Fräsch, purren ungdomlighet ackompanjeras av en lite mer grov nyans av smörstekt köttbit.

Allt vad den fina doften lovar uppfylls i smaken. Precis så här vill vi ha vår rosé. Pigg syra, bra fruktkoncentration, fint avvägd rödbärighet och inte allför lättviktigt. I eftersmaken får vi en lätt mineralitet och en fint brödig jästighet som bekräftar att det här verkligen är ett seriöst och välgjort vin. (86/100)

139 väl värda kronor på Bolaget.

Ett nedslag i ordinarie sortiment

Det är inte varje dag man plockar en flaska med ett fyrsiffrigt artikelnummer från bolagshyllorna nuförtiden (och när man väl gör det brukar man oftast bli ganska besviken på den tillrättalagda, massproducerade drycken i fråga). Men nu har så skett igen och döm av vår förvåning när dropparna i glaset visade sig vara alldeles utsökta. Det handlar om 6723.

6723 är synonymt med Louis M Martini Cabernet Sauvignon från Napa Valley. Årgången är den för Kaliforniencab utsökta 2007 (åtminstone tycker både producenten och Robert Parker det). Producenten Louise M Martini Winery har varit verksam i Kalifornien sedan första hälften av 1900-talet men ägs sedan tio år tillbaka av våra vänner i Gallofamiljen. Druvorna till det här vinet kommer enligt producenten själv från "up and down the Napa Valley". Ingen vingårdsursprunglighet att leta efter alltså. Även ekfatslagringen är lite huller om buller: "partially oak aged for more than 12 months in new and used French, American and European oak barrels".

Såhär tyckte vi i alla fall om vinet:

Tät, rödsvart färg. Makalöst kompakt doft med både ungdomlig frukt och viss utveckling. Ekfatstoner dominerar men är snyggt invävda i korinter, söta, mörka bär, grön paprika och julkakekryddor. Smaken är ganska ung och frisk med drickvänliga tanniner. Stilen är superfruktig och megafyllig. Ett grymt gott vin som visar fin balans mellan det eleganta och det mäktiga. Dricks gärna nu eller lagras några år.

199 kr på många Systembolag.

Årets första grill

Grillvin. Ett klassiskt kvällsblaskebegrepp som man genast bör ställa sig skeptisk till. Bästa boxen till grillen. Typ. Men, samtidigt, behovet av att kategorisera ett vin som lämpar sig för att inmundigas i stora klunkar ur plastmugg, i allehanda väderförhållanden, till stora, förkolnade köttstycken, finns trots allt. Man skickar ju inte direkt upp den bästa Bourgognen ur vinkällaren i det syftet.

Grillvin. Skall, förutom ovan nämnda egenskaper, vara billigt (prisvärt/fyndstämplat hihi), generöst fruktigt (varför inte lite sötsyltigt?) och inte alltför finlemmat (hellre lite robust). 

Helst vill man ju även ha ett motsvarande vitt vin medan grillen blir varm. Vi har paketlösningen:

2011 Morandé Reserva Riesling


Vi dricker inte ofta chilenska viner nu för tiden men det här är absolut ett trevligt vin med viss nyansrikedom. Inte alls druvtypisk för oss som har tysk Riesling som måttstock men, och kanske just därför, ganska intressant. I det här fallet plussar vi för att vinmakaren har adderat både lite Sauvignon och Gewürz i brygden för att öka komplexiteten. Vinet håller måttet även när temperaturen går upp vilket alltid är ett kvalitetstecken i vår bok.

Klar, ljusgul färg.


Stor, ungdomlig, druvaromatisk doft med inslag av citron, krusbär och blandade vingummin.


Smaken är ungdomlig med pigg syra, lite lätt oljig och trevligt småpepprig. Vi får citron, vindruvor, limeskalsbeska, vingummi och en aning rökig mineral.


 
2010 Tajano Montepulciano d'Abruzzo


Det här är ett vin som levererar helt okej vad gäller intensitet och smakupplevelse i sin prisklass men visst kan vi också hitta lite ogint gröna och brända toner i eftersmaken. Montepulciano har alltid varit lite av en favorit hos oss, speciellt när det ska till att grilla och det här fungerar helt okej.


Ganska tunn, hallonröd färg.


Ungdomlig, småsyltig, körsbärsbärig doft med nyanser av söta björnbär, mjölkchoklad och en pust violblom.

Smaken är ungdomligt, fräscht bärig och ganska mjuk i en medelfyllig kropp. Syrliga körsbär, jordgubbar och nyhyvlade ekspån.

Druvan för dagen: Sousão

Det är minsann inte varje dag vi dricker en druvren Sousão. Druvan är känd för sin mörka färg och russinlika smak och används förutom i portvin även i australienska starkviner för att ge portvinskaraktär. Quinta do Vallado, grundat redan 1716, ger oss genom vinmakare Francisco Olazabal möjligheten att testa en torr variant. Vinet har lagrats ett och ett halvt år på nya franska ekfat.


Färgen är mörkt blålila.

Doften andas direkt seriös ekbehandling med inslag av knäck, björnbär, nejlika, rökelser och nymalet kaffe. Sanslöst inbjudande så långt.

Smaken är frisk med ganska mjuka tanniner. Vi får en ung, stor, mustig och superfruktig upplevelse.

Quinta do Vallado Sousão klarar av att balansera enorm koncentration och elegans på ett utmärkt sätt. Total harmoni och enorm struktur. Lagra eller drick nu. Eller både och.

Det här är på alla vis ett stort vin och förmodligen ett av de bästa torra, röda Douroviner vi har provat. Väl värt sina 259 kr och det finns fortfarande ett gäng kvar på bolagshyllorna.

2009 Langhe Nebbiolo La Spinetta

Oavsett om det handlar om stram Barolo i traditionell stil, eller som här, frukt- och ekbombsaktig, modernt fjäskig Langhe, så kan vi inte få nog av Nebbiolodruvan. Vi är glada över att Systembolaget har valt att ta in ett rejält parti av La Spinettas Langhe Nebbiolo så att vi slipper stå och trängas i förnedrande nyhetssläppsköer för att få tag i ett par kvoterade buteljer. Så här drickvänliga-just-nu-men-också-lagringsdugliga viner behöver alltid finnas på bolagshyllorna.

Druvorna till detta vin kommer från producentens vingård Starderi. Vinrankorna har en medelålder på 12-14 år och har växt i kalkrik lerjord. Skörden skedde manuellt under de två första veckorna i oktober. Vinet har slutligen lagrats ett år på franska ekfat.


Doften är fjäskigt inbjudande med inslag av blommor, hallon, söta körsbär och vit choklad. Smaken bjuder på en fyllig kropp, rejäla tanniner och balanserad syra. Frukten är fortfarande ganska ungdomligt mörk och sötaktig men riktigt tät och lagringsduglig. Ganska gott om ektoner som kräver lagring för att integreras. Vi dricker utan problem det här viner redan nu men vi ser samtidigt en tydlig poäng med att lagra ett par år.

Nr 99230 på Bolaget, 189 kr. Köp. Drick. Lagra.

Krug Grande Cuvée

Krug Grande Cuvée är en blend av upp till ca 120 olika viner från 10 olika årgångar, några av dessa upp till 15 år gamla. Lägg till detta 6 år på flaska innan vinet släpps på marknaden. Man borde alltså kunna förvänta sig en god mix av ungdomlighet och mognad.

Färgen är lite oväntat ljusgul med mer väntade fina, små bubblor.

Sniffet är rent och elegant med skira nyanser av citrusfrukter, kalkig mineral och något som påminner om nougat. Det handlar verkligen inte om en doftbomb, snarare får man aktivt leta efter nyanser. I ärlighetens namn hittar vi inte särskilt många.

Detsamma gäller smaken. Visst, vi får en knivskarp syra, en perfekt mousse, ett vacker rent utförande och en mycket lång eftersmak, ändå känner vi oss lite snuvade på konfekten. Var är den rika frukten? Var är fattonerna?

Vi har druckit betydlig intressantare och för den delen godare Champagner för en bråkdel av vad den här kostar. Vi inser att vi förmodligen missar något väsentligt eftersom alla andra i vinvärlden ohämmat hyllar den här och många andra skumpor i prisklassen.

1400 spänn inklusive kasse på Bolis. Då ingår en snygg låda med magnetstängning vilken säkert utgör en hundralapp av priset.

2010 Royal Tokaji Furmint Dry

Royal Tokaj var den producent som vi var minst imponerande av vid vårt besök i Tokaj 2005. Det doftade massproduktion och profithunger lång väg, speciellt vad gällde de söta vinerna. Därför är det extra roligt att konstatera att man i och med sin utjästa Furmint har lagt manken till och makat ihop ett riktigt gott vin.


Färgen är ljusgul och vackert klar.

Doften är fint tropikfruktig, lite limeörtig, rejält mineralrökig i småkomplex och tydligt generös stil. Halvåret på ekfat känner vi inte över huvud taget.

Smaken är så där härligt furmintfriskt krispig i medelfyllig, ren stil. Vi bjuds på mineral, papaya, citron, vitpeppar och något som påminner om ramslök (!).

Det här är ett härligt vårfriskt, grönt vin som är suveränt gott redan nu. Visa av erfarenhet vet vi dock att utvecklingskurvan kommer att peka spikrakt uppåt åtminstone tre år framöver. Vi gillar verkligen det här och kan inte annat än uppmuntra till köp.

Hundra spänn på bolaget, och då ingår en kasse.

Tour de Bourgogne utan pinot noir

Vi kör ett litet Bourgognerace från ung Chablis i norr, via vit Bourgogne till mogen Beaujolais i söder bara för att låta oss påminnas om att Bourgogne är så mycket mer än de röda, ädla dropparna från Pinot noir.


2008 Chablis Premier Cru La Singulière

Färgen är ljusgul, klar och fin.

Doften ger oss fräschör i form av flintrökig mineral och citron men också lite tyngre toner av persika, smält smör och hasselnötscrème.

Smaken inleder friskt med bra citrussyrlighet, övergår i lite mognare tropisk frukt och klingar av med en mineralisk svans.

Vi läser våra noteringar och får en väldigt arketypisk Chablis, dock med personlighet och charm. Det är rent och gott med hygglig längd och köprekommendationen är solklar. 159 kr på ett Systembolag nära dig.

* * *

2009 Saint-Romain Le Jarron

Ljusgul, klar men inte glänsande färg.

Ung, fräsch doft med inslag av lime och nära nog askkoppslik rökig mineral.

Ung, frisk smak med inslag av tropisk frukt som känns syrlig och söt på samma gång. Mineralisk eftersmak.

Det här är ett vin med god längd och väldigt fin balans. Kan eventuellt lagras ytterligare för den som önskar mer utveckling men riktigt god och absolut småkomplex redan nu. Det finns fortfarande ett gäng flaskor utspridda på bolagshyllorna för den som har 179 kr över.

* * *

2005 Domaine de Milhomme Beaujolais

Röd färg med bruna nyanser som skvallrar om utveckling, något som bekräftas i doften.

Vi får höstgrytekryddor, gammalt svettigt läder, textilier och buljong men också ungdomliga noter av hallon och körsbär. En järnig, blodig mineralton ger ytterligare komplexitet och nyansrikedom.

Smaken är härligt frisk, mjuk och tydligt utvecklad med en närmast Rhônelik syrahkryddighet. Vi får ändå en hel massa frisk, solmogen fruktighet i form av körsbär och hallon.

Det här är ett kanonvin, precis i krysset mellan det ungdomligt fräscha och det mogna komplexa. Här finns elegans och kraft i samma paket för ett ringa pris. Bra råvaror och skickligt vinmakande torde ligga bakom det här. Clos Probus importerar och säljer via bolagets beställningssortiment för ynka 120 kr.

2008 Undhof Kögl

Regnet öste ner när vi sökte skydd i Salomon Undohofs vinbutik i Kremstal den där sommaren 2009. Vi var inte överväldigade av vinerna men kom ändå ut med en låda basriesling. Läge att se hur vinet har utvecklats efter ett par år på rygg.


Smaken ger initialt en ganska rund syra. Därpå följer en något enkelfruktig smak med inslag av honungsmelon, gula krusbär och clementin. Ett uns mineralitet gör sällskap. Det här är ett gott vin, dock lite väl enkelt och med en kort eftersmak. Inget att spara alltför länge då syrorna inte är helt solida.

2009an finns tillgänglig på Systembolaget för 179kr.

2009 Schloss Johannisberger Riesling Trocken

Bordsvinet besökte Rheingau och Schloss Johannisberg sommaren 2009 (vilket i efterhand visade sig vara en mycket gynnsam årgång). Vi hade då förmånen att vandra rakt igenom de klassiska vinfält där druvorna till detta vin växer. Detta är den torra QbA-lillebrodern till toppvinet Erstes Gewächs och vi hittade vinet några år senare för en ynka hundring på Frankfurt Hahns flygplats.


Vinet har tidigare funnits tillgängligt via Systembolaget beställningssortiment (till ungefär det dubbla priset) men har nyligen utgått. Lite synd tycker vi då det handlar om en riktigt god Riesling från ett legendariskt vinhus. Tur att vi köpte flera flaskor då.


Ungdomligt ljusgul färg.

Stor, djupt fruktig doft med massor av söt, solmogen ananas och papaya. Även nyanser av en lite rökig mineral och lime.

Smaken är mycket frisk och ungdomligt äppelsyrlig. Det är bra tryck i den klingande rena frukten. Lite mer än medelfylligt och med en bra längd.

Otroligt gott och kanske är den sista skvätten i flaskan bäst efter ett par dagar. Vi sparar några flaskor ett par år för att se vad som händer.

Sex dagar kvar

Om sex dagar är det dags, på menyn står följande:

1970 Château Mouton Rothschild
1973 Château Mouton Rothschild
1975 Château Mouton Rothschild
1978 Château Mouton Rothschild
1978 Château Latour
1979 Château Margaux

Bordsvinets läsekrets kommer givetvis få ta del av denna rätt unika provning i ett blogginlägg inom kort!