2014 Château Routas Rouvière Rosé

Vi trotsar regn och kyla och klunkar i oss årets första rosé. 

Vi föredrar vår rosé lätt och mineralisk varför det här vinet med sin ganska maffiga stil kanske inte riktigt är vår grej. Provence brukar kunna ge oss betydligt stramare och stenigare upplevelser men visst går flaskan åt trots allt. Druvblandningen är 45% Cinsault, 35% Grenache och 20% Syrah, det vill säga idel kändisar från södra Frankrike.

119kr på Bolis får ända sägas vara helt ok då det här är ett riktigt generöst och rikt vin i frisk, småkomplex stil. Gott i stora, kalla klunkar..    

 

Ljus, laxrosa färg. 

Stor, aromatisk doft med inslag av citrus, vita blommor och godisskål. Hittills ganska söt och bombastisk och inte alls så stram och elegant som vi kanske hade förväntat oss. 

Smaken är koncentrerad och närmast oljig i sin fyllighet. Fullt ställ alltså, helt utan återhållsamhet. Härligt sötsyrliga smultrontoner blandas upp med friska clementiner och stenig mineral. 

2012 Crozes Hermitage Le Rouvre Yann Chave - från nyhetshyllan 1 augusti

Har du ett par hundralappar över springer du genast benen av dig och köper en flaska av det här vinet. Så perfekt på alla sätt med sin rika men ändå finstämda frukt, fräscha men balanserade syra och stabila men läckert nedslipade strävhet. Löjlig lättklunkat redan nu men kan såklart sparas många år för den som önskar.

Färgen är mer än medeltät och vackert, ungdomligt vinröd.

På näsan får vi en tät, rödbärig upplevelse med solmogen frukt, stenig mineral och finstämd kryddighet. En lätt pust av köttkoket med dess lagerblad och kryddpeppar kan anas, liksom lätt rostade ekfat, men frukten är helt klart i centrum.

Smaken är otroligt fokuserad och löper genom god syra, kraftfull men sval rödbärighet, krossade stenar, järn och blod. Eftersmaken är lång, läskande och nästan löjligt balanserad och harmonisk.

Drickbarheten är redan nu på topp och det är nästan svårt att tänka sig hur ytterligare lagring skulle kunna göra vinet bättre. Största möjliga köprekommendation. 92/100

2005 Saga Pegot

Öppnar en flaska Saga Pegot från producenten Laurent Miquel som legat i vinhyllan ett tag. Inköpt på ett nyhetssläpp på bolaget för några år sedan. Druvorna till vinet, 100% Syrah, kommer från skifferrika vingården Saga Pegot i Faugères. Skörden skedde främst nattetid och skördeuttaget var ca 35 hektoliter per hektar. Vinet har till 95% lagrats på ny fransk ek. Vad kan man då förvänta sig av ett vin för 159kr som blivit sju år gammalt?

Utseendet är väldigt vitalt, röda toner som drar lite åt det utvecklade hållet.

Doften är bärig men även toner av charkuterier och kalkig mineral finns allestädes närvarande. En viss utveckling kan anas men det är ändå ungdomlighet som är det bestående intrycket. Det vore inte helt lätt att gissa att vinet är gjort på 100% Syrah om det skulle provas blint. De typiska tonerna från Rhônedalen återfinns ej. Det känns mer som ett vin från Priorat i Spanien.

När det gäller smaken så är det en lätt känsla av frukt som dominerar med inslag av körsbär och björnbär spetsat med en liten örtighet. Vinet är oerhört bra balanserat och trots sin lätthet sitter smaken kvar en bra stund i munnen. Ett elegant och välmakat vin. Alkoholen på 14.5% märker man inte i smaken lika mycket som i huvudet, vilket är bra!

Lagringspotentialen för detta vin är imponerande. Flaskan har på inga sätt förvarats i optimala förhållanden men skulle helt klart klara några år till. Men varför vänta? Detta är jäkligt gott just nu. Veckans vin!

Årets (enda) rosévin

Bordsvinet provar som bekant helst inte rosa viner. Ibland blir dock lockelsen (för visst gillar vi färgen) alltför stor och vips ligger det en flaska grisskärt i korgen. Det brukar hända någon gång om året och denna kväll då fotbolls-EM drar igång faller lotten på en sydfransk 2011a.

Montirus Vacqueyras Perle de Rose från Vacqueyras i Södra Rhôndalen - typ vägg-i-vägg med Châteauneuf-du-pape - produceras av biodynamiskt odlade Grenache- och Syrahdruvor som har fått jäsa i öppna ståltankar med regelbunden omrörning av jästfällningen (bâtonnage).

Orangerosa färg, klar och vacker, minst sagt munvattnande.

I sniffet får vi en fin balans mellan röda vinbär, smultron, gulnande krusbär och det vita på blodgrapeskalet. Fräsch, purren ungdomlighet ackompanjeras av en lite mer grov nyans av smörstekt köttbit.

Allt vad den fina doften lovar uppfylls i smaken. Precis så här vill vi ha vår rosé. Pigg syra, bra fruktkoncentration, fint avvägd rödbärighet och inte allför lättviktigt. I eftersmaken får vi en lätt mineralitet och en fint brödig jästighet som bekräftar att det här verkligen är ett seriöst och välgjort vin. (86/100)

139 väl värda kronor på Bolaget.

2008 Mas des Chimères, Terrasses du Larzac

Hela veckan hade vi pratat om hur genom-lat den kommande lördagen skulle bli. Det skulle visserligen studeras en smula inför en hemtenta men fokus skulle ligga på tidningsläsande, tv-spelande och så småningom hämt-mat-ätande, vindrickande och film-tittande. Väder-rapporterna hade vi också med oss - det hade talats om stormvindar, ös-regn och minusgrader - inomhusväder i 180 alltså. Men döm av vårt missnöje när vi slår upp gardinerna och ser att den där jäkla brittsommaren hade dröjt sig kvar ännu en helg. Vi stod alltså vid ett vägskäl - antingen ge oss ut i naturen för att leta svamp, leta upp någon utställning eller genast stänga ner persiennerna och bokstavligen låtsas som det regnar. Vi valde det senare.

Någonstans mellan frukost och mellanmål korkar vi upp vårt enda exemplar av 08 Mas de Chimeres, Terrasses du Larzac som kunde hämtas upp i en sk. eko-låda för någon månad sedan. Det är Södermalmsbaserade Niklas Andersson som sedan några år driver sitt Vinik - en småskalig importfirma med fokus på sydfranska, biodynamiskt och ekologiskt odlade drickfärdiga viner till sympatiska priser som har skickat den. Och hur brokig den samlade skaran vin-entusiaster i huvudstaden än må vara så förenas den i en ovillkorlig kärlek till denne Nik som tycks träffa rätt i varenda vin som tas hem. Han hyllas i varenda blogg man ramlar över och efter hittills 3 beställningar kan vi bara stämma in i hyllningssången.

Efter ett par timmar är det så äntligen dags för en första sniff på detta intensivt mörkröda vin som fått umgås med syre i några timmar. Det är en utvecklad, stor doft som möter oss. Det är mogen frukt, bär, barrskog, ferraribilar, söta hallon och egentligen allt det andra vi brukar träffa på när vi är på besök i Languedoc - en region vi lärt oss älska under året - örter, lite fat, lakrits. Som så många gånger förr när vi sniffar och smakar på vin vi verkligen gillar så föds tanken på en liten resa i regionen och så ser vi att Ryanair flyger till Beziers, ett stenkast från Octon där den här mustaschprydde mannen håller till. Och så tänker vi att en lång-helg runt mars kanske inte vore så dumt...

När vi smakar är vi båda rörande ense om att "balanserat" är ett bra ord att sammanfatta - dels är den relativt höga alkoholhalten, 14,5 %, fint balanserad, även om vi möts av en liten liten värme mot slutet. Men även druvorna - lika delar syrah, carignan, cinsault, grenache och mourvèdre - ingen tillåts sticka ut och ta över. Det är ett snällt vin med mjuka, lena tanniner som funkar alldeles klockrent till hämt-pizzan men som lika väl skulle kunna avnjutas som rent sällskapsvin. Hallonen är där, lakritsen, örterna (rosmarin?) likaså. Det här är gott, riktigt riktigt gott. 100 poäng... på en kanske 107-poängsskala till det facila priset av 185:-.

Nya flaskor beställda av en ny favorit!

2006 Domaine Lacroix-Vanel Fine Amor

Vinet är vackert blodrött med en hel del genomskinlighet.

Doften är initialt lite knuten men öppnar snart upp sig med tydligt utvecklade nyanser av buljong och läder. Vi hittar en hel del ungdomlighet intakt i form av viol, parfym och färska örter. Sniffet är minst sagt lockande och toppas av krossade stenar och varm mjölkchoklad.

Munnen bjuds på en frisk upplevelse med bra, men nedslipade, tanniner. Läder, hallon, kryddor och stalltoner dröjer sig kvar i den värmande, småsöta eftersmaken.

Visst, den finns en och annan lucka i koncentrationen, och visst, vinet kanske börjar närma sig/har passerat sin topp, men det som bjuds är bara så fruktansvärt gott och sippvänligt att vi struntar i petitesserna och istället dricker ur. (88)

2008 Domaine Leon Barral Jadis

Färgen är blåmörkrödlila och ganska tät.

Sniffet är vidöppet efter ett par timmars luftning och oerhört lockande. Vi hittar röda äpplen, dyra parfymer, nysnoppade jordgubbar, lättgödslad leråker, kalk, mint och rosor.

Smaken bjuder på silkeslena tanniner, frisk men inte för frisk syra och en närmast perfekt integrerad alkoholfyllighet. Parfymer, viol, äpplen, jordgubbar, saltlakrits och färska örter ackompanjerar.

Det här är en kär vän som med årgången når väldiga höjder. Fruktansvärt gott redan nu men kan säkert sparas många år för mer utveckling. (92)

2003 Château Vignelaure

Ganska genomskinlig, hallonröd färg med spår av brunt. Doften är avgrundsdjup och komplex i stallig, pepparkakskryddig, exotisk stil och har en fin utveckling. Smaken ger rejäla tanniner och en syra som får gommen att vattnas. Körsbär och mandelmassa ackompanjerar en välavvägd ek på ett snyggt sätt.

Härlig längd, fin balans mellan alkoholfyllighet och elegant transparens. Ett fruktansvärt gott vin helt enkelt. (90)

Vinet är gjort på handplockade druvor av Cabernet Sauvignon, Syrah och Grenache. Musten får macerera med skalen innan vinet jäses färdigt under temperaturkontroll i rostfria ståltankar. Varje druvsort jäses separat och lagras dels på stora foudres (8-9 000 liter), dels på barriques. Vinet ges en snabb luftning innan det buteljeras. Därefter väntar en tids vila på butelj innan vinet släpps ut på marknaden.

Årgångarna 2005 och 2006 är tillgängliga via SB.

2003 Saga Pegot

Syrah har aldrig riktigt hittat en plats i våra hjärtan men här är ett vin som vi tyckte om när det släpptes för ett antal år sedan. Möjligtvis för att det inte smakade så särdeles mycket Syrah? Dags att se hur några år i garderoben har behandlat vinet.

Färgen är utvecklad med rejäl fällning. Sniffet ger ett högst moget intryck med viss varning för den ökända betongen och papplådan, men även en del intressanta nyanser av mörka torkade frukter, tobaksrök och torkade höstlöv. Smaken går i samma tecken med lite torra tanniner, dock med en fint syrlig syra som läskar. Vi finner en del katrinplommon och russin bland rökig tobak och svamp. Alkoholen är superbalanserad och eftersmaken lång och harmonisk, precis som vi minns vinet från dess ungdom.

Den här flaskan är tyvärr helt klart over the top och har möjligen lagrats under inte helt perfekta yttre förhållanden varför vi rekommenderar snar konsumtion för den som sitter på fler. (87)

Lite enklare viner från Lauren Miquel kan köpas på Bolaget.

2010 Montregal

Vi brukar prova en eller ett par roséviner varje vår, mest för att få bekräftat att det är en meningslös vinstil utan existensberättigande. Så även i år alltså.

Färgen ger en ljusrosa nyans, lite som alltför utspädd jordgubbssaft. Sniffet är lätt smultronrödbärigt och friskt med rejäla citrustoner. Vi hittar även en lite parfymerad ton, fläder kanske? I munnen får vi en ganska seriös upplevelse av örter, grape, röda vinbär och blodapelsin. Purungt såklart med riktigt fräsch syra och ett nästan heltorrt uttryck.

Komplext nog att sitta och smutta på en solig eftermiddag på balkongen, men också syrligt och koncentrerat nog att matcha ugnsbakade laxen med kall örtsås. Det blir nog till att testa en rosé till i år för att få våra förutfattade mening bekräftade…

Finns gott om flaskor kvar på Systembolaget för den vetgirige.