2014 Château Routas Rouvière Rosé

Vi trotsar regn och kyla och klunkar i oss årets första rosé. 

Vi föredrar vår rosé lätt och mineralisk varför det här vinet med sin ganska maffiga stil kanske inte riktigt är vår grej. Provence brukar kunna ge oss betydligt stramare och stenigare upplevelser men visst går flaskan åt trots allt. Druvblandningen är 45% Cinsault, 35% Grenache och 20% Syrah, det vill säga idel kändisar från södra Frankrike.

119kr på Bolis får ända sägas vara helt ok då det här är ett riktigt generöst och rikt vin i frisk, småkomplex stil. Gott i stora, kalla klunkar..    

 

Ljus, laxrosa färg. 

Stor, aromatisk doft med inslag av citrus, vita blommor och godisskål. Hittills ganska söt och bombastisk och inte alls så stram och elegant som vi kanske hade förväntat oss. 

Smaken är koncentrerad och närmast oljig i sin fyllighet. Fullt ställ alltså, helt utan återhållsamhet. Härligt sötsyrliga smultrontoner blandas upp med friska clementiner och stenig mineral. 

Den som inte gillar det här...

...gillar inte vin.

Senast vi besökte det här vinet var årgången 2007 och vi föll ganska pladask. En årgång senare blir utfallet detsamma och det gör verkligen ingenting att vinet nu enligt våra notater är tretti spänn billigare. "Fynd" skulle blaskorna skriva. "Gôrgôtt" skulle vi skriva.

Druvblandningen är 65% Cinsault och 35% Carignan som har vuxit på alluvial jord med inslag av skiffer, sand och lera. Druvorna handplockas och körs med tempraturkontrollerade skåpbilar (!) till vineriet där övermogna eller omogna druvor, stjälkar och blad avlägsnas. Vinet lagras i stora neutrala ekfat samt en liten del i begagnade barriquer. Efter buteljering klistras en etikett på som är i det närmsta omöjlig att fotografera :o)

Doften är köttig och lite örtig med massor av solmogna, mosade björnbär och hallon.

Vidare en riktig fruktbomb i sniffet som styrs upp rätt gott med lite lagårdstoner. Vissa skulle kalla det vulgärtt men riktigt så maffigt upplever vi det inte. Snarare generöst utan att tulla på elegansen.

Smaken är lakritsmineralisk (tänk lakrisal) och mäktigt bärig. Vi känner inga direkta ektoner, här är det istället frukt och ursprung som talar. Vi får björnbär, hallon, jordgubbar men också solgassiga grusvägar och hela ängar av lavendel och örter. Frukten är söt men torr, ingen risk för sylt här. Alkoholen är enligt etiketten hög men superbt balanserad och ger endast en liten värmande skjuts i finishen. Syran är också den balanserad och förlänger den härliga smaken alldeles utmärkt. Vinet är ganska mjukt och dricks gärna redan nu.

Bristly importerar. Du köper via Systemet!

Den som inte gillar det här, gillar inte vin.

2008 Mas des Chimères, Terrasses du Larzac

Hela veckan hade vi pratat om hur genom-lat den kommande lördagen skulle bli. Det skulle visserligen studeras en smula inför en hemtenta men fokus skulle ligga på tidningsläsande, tv-spelande och så småningom hämt-mat-ätande, vindrickande och film-tittande. Väder-rapporterna hade vi också med oss - det hade talats om stormvindar, ös-regn och minusgrader - inomhusväder i 180 alltså. Men döm av vårt missnöje när vi slår upp gardinerna och ser att den där jäkla brittsommaren hade dröjt sig kvar ännu en helg. Vi stod alltså vid ett vägskäl - antingen ge oss ut i naturen för att leta svamp, leta upp någon utställning eller genast stänga ner persiennerna och bokstavligen låtsas som det regnar. Vi valde det senare.

Någonstans mellan frukost och mellanmål korkar vi upp vårt enda exemplar av 08 Mas de Chimeres, Terrasses du Larzac som kunde hämtas upp i en sk. eko-låda för någon månad sedan. Det är Södermalmsbaserade Niklas Andersson som sedan några år driver sitt Vinik - en småskalig importfirma med fokus på sydfranska, biodynamiskt och ekologiskt odlade drickfärdiga viner till sympatiska priser som har skickat den. Och hur brokig den samlade skaran vin-entusiaster i huvudstaden än må vara så förenas den i en ovillkorlig kärlek till denne Nik som tycks träffa rätt i varenda vin som tas hem. Han hyllas i varenda blogg man ramlar över och efter hittills 3 beställningar kan vi bara stämma in i hyllningssången.

Efter ett par timmar är det så äntligen dags för en första sniff på detta intensivt mörkröda vin som fått umgås med syre i några timmar. Det är en utvecklad, stor doft som möter oss. Det är mogen frukt, bär, barrskog, ferraribilar, söta hallon och egentligen allt det andra vi brukar träffa på när vi är på besök i Languedoc - en region vi lärt oss älska under året - örter, lite fat, lakrits. Som så många gånger förr när vi sniffar och smakar på vin vi verkligen gillar så föds tanken på en liten resa i regionen och så ser vi att Ryanair flyger till Beziers, ett stenkast från Octon där den här mustaschprydde mannen håller till. Och så tänker vi att en lång-helg runt mars kanske inte vore så dumt...

När vi smakar är vi båda rörande ense om att "balanserat" är ett bra ord att sammanfatta - dels är den relativt höga alkoholhalten, 14,5 %, fint balanserad, även om vi möts av en liten liten värme mot slutet. Men även druvorna - lika delar syrah, carignan, cinsault, grenache och mourvèdre - ingen tillåts sticka ut och ta över. Det är ett snällt vin med mjuka, lena tanniner som funkar alldeles klockrent till hämt-pizzan men som lika väl skulle kunna avnjutas som rent sällskapsvin. Hallonen är där, lakritsen, örterna (rosmarin?) likaså. Det här är gott, riktigt riktigt gott. 100 poäng... på en kanske 107-poängsskala till det facila priset av 185:-.

Nya flaskor beställda av en ny favorit!

2006 Domaine Lacroix-Vanel Fine Amor

Vinet är vackert blodrött med en hel del genomskinlighet.

Doften är initialt lite knuten men öppnar snart upp sig med tydligt utvecklade nyanser av buljong och läder. Vi hittar en hel del ungdomlighet intakt i form av viol, parfym och färska örter. Sniffet är minst sagt lockande och toppas av krossade stenar och varm mjölkchoklad.

Munnen bjuds på en frisk upplevelse med bra, men nedslipade, tanniner. Läder, hallon, kryddor och stalltoner dröjer sig kvar i den värmande, småsöta eftersmaken.

Visst, den finns en och annan lucka i koncentrationen, och visst, vinet kanske börjar närma sig/har passerat sin topp, men det som bjuds är bara så fruktansvärt gott och sippvänligt att vi struntar i petitesserna och istället dricker ur. (88)

2010 Montregal

Vi brukar prova en eller ett par roséviner varje vår, mest för att få bekräftat att det är en meningslös vinstil utan existensberättigande. Så även i år alltså.

Färgen ger en ljusrosa nyans, lite som alltför utspädd jordgubbssaft. Sniffet är lätt smultronrödbärigt och friskt med rejäla citrustoner. Vi hittar även en lite parfymerad ton, fläder kanske? I munnen får vi en ganska seriös upplevelse av örter, grape, röda vinbär och blodapelsin. Purungt såklart med riktigt fräsch syra och ett nästan heltorrt uttryck.

Komplext nog att sitta och smutta på en solig eftermiddag på balkongen, men också syrligt och koncentrerat nog att matcha ugnsbakade laxen med kall örtsås. Det blir nog till att testa en rosé till i år för att få våra förutfattade mening bekräftade…

Finns gott om flaskor kvar på Systembolaget för den vetgirige.