Etniska viner - ett vitt och ett rött

Det talas varmt i bloggosfären om vinerna från vulkanen Etnas sluttningar på Sicilien. Södra Italien är överhuvudtaget lite av en kunskapslucka för oss och vi provar därför ett vitt och ett rött vin härifrån för att se om det är något för oss. Viner från vulkanisk jordmån/berggrund känner vi sedan tidigare till genom främst Kanariska och Ungerska viner. De senare (och då helst vita exemplar) såklart av betydligt högre klass.

* * *

Det vita vinet, 2010 Cuvée delle Vigne Niche Bianco, består till 100% av den för oss okända druvan Carricante från 25-60 år gamla stockar som har växt i vulkanisk jord. Alkoholjäsning, malolaktisk jäsning och lagring har skett på franska ekfat. Producenten Tenuta delle Terre Nere producerar årligen 6000 flaskor av vinet.

Malolaktisk jäsning och ekfatsbehandling visar sig tydligt i den runda, feta, lite smöriga smaken. Syran är ett uns för lågt balanserad för vår smak och orkar inte riktigt bära upp den enorma smakrikedom som vinet har i form av gula äpplen och krusbär, honung, mandel, ramslök och svavelvulkanisk mineralitet. Det här är ett egensinnigt vin som vi gärna rekommenderar för den vetgirige. Vi avstår dock ytterligare köp. (199kr, 87/100)

* * *

Det röda, 2010 'A Rina, består till största delen av druvan Nerello Mascalese med några procent adderade av Nerello Cappuccio. Druvsorterna är okända för oss men ska vara förstavalet vid produktion av kvalitetsviner från Etnas östra sida. Producenten är Girolamo Russo. Vi lämnar teorin och provar.

Här får vi en härligt syrlig, frisk upplevelse med massor av röda bär och småkärv örtighet. Vinet uppträder elegant och lätt i munnen men har ändå en viss strävhet som stadgar upp helhetsupplevelsen och gör att vinet känns riktigt välstrukturerat. Vi bjuds på söta, solmogna jordgubbar och hallon och samtidigt strama, tjuriga lingon och tranbär. En småbitter vulkanisk mineral adderar ytterligare komplexitet. I en blindprovning hade tankarna utan tvekan gått till en bättre Bourgogne. Supertrevligt och fantastiskt gott. Kan säkert utvecklas ytterligare med några års lagring. Det här dricker vi gärna igen. Och igen. (179kr, 90/100)

2012 Domaine de la Tour du Bon Rosé

Till midsommarsillen kan vi inte annat än rekommendera en kall öl med tillhörande immig snaps, men den som vill smutta på något riktigt läskande och grisskärt medan potäterna kokar bör genast bege sig till den statliga vinshopen innan de stänger för helgen och införskaffa en flaska Domaine de la Tour du Bon rosé. Ta två förresten, så bra är det faktiskt. Glad midsommar!

Balanserad, fräsch smak med smultron, röda vinbär, mynta, lakrits och mineral. Avslutet är angenämt bitterbeskt. Superskön upplevelse från första zippen. Ett riktigt välgjort vin med elegans och ursprungskänsla. Våra varmaste rekommendationer. (90/100)

Årets första, bästa och enda rosé?

Roséviner har aldrig varit vår grej. Någon gång varje vår brukar vi dock ta mod till oss och prova en flaska, mest för att det ser så förbaskat gott och läskande ut. Vi blir sällan hänförda men kanske inte heller helt avskräckta.

I år föll lotten på en provensalsk egendom som även gör fantastiska röda viner som vi gärna matar källare och gom med. Det handlar om välkända Château Vignelaure i Coteaux d'Aix-en-Provence och deras rosé gjord på 80% Grenache från gamla stockar och 20% Syrah. Vinet har legat på ståltankar i kontakt med sin jästfällning för att addera komplexitet till smaken.

Färgen är ganska ljus med orangerosa nyans. Doften är ung och pigg med lite rödbäriga inslag. Rent och fint utan alltför många nyanser att fördjupa sig i. Smaken ger en balanserad fräschör som med näppe klarar att balansera en ganska rejäl oljig fyllighet. Det här är ett ganska välmatat rosévin med bra koncentration. Associationerna drar åt smultron och våta stenar. Inget jättestort vin men intressant, gott och verkligen fint balanserat.

Återfinns i beställningssortimentet för 139kr (dock tillfälligt slut hos importören).

2011 Kent III Edizione Rosso

Bakom Kent III Edizione Rosso står producenten Tua Rita, kanske mest kända för sin 100-procentiga Merlot Redigaffi. Toscansca Kent III Edizione Rosso består förutom Merlotdruvor även av Alicante och har lagrats i franska barriquer. Vinet har letat sig in i Systembolagets ordinarie sortiment och kostar 179kr.

En svartvinbärs- och plommonkompott följs av en tydlig stallton i doften. Vinet öppnar upp och är generöst direkt. Vidare sniffande ger oss choklad, kaffe och körsbär i likör. Vi smakar och erfar ett rejält och tanninstramt vinbygge i harmonisk, drickfärdig balans i en generös fruktfyllig kropp med ett vaniljigt avslut. Vill man runda av syror och tanniner klarar vinet säkert minst fem år framöver, kanske mer.

2011 Clos de Nouys Sec

Vårvärmen når västkusten (nåja) och längtan efter svalkande Chenin blanc blir till slut för stor. Vi drar korken ur en purung Vouvray i det nedre prissegmentet och fattar inte varför vi inte dricker det här oftare. Så fräsch på egen hand med sin fina frukt och höga syra. Så bra till lite rejälare mat såsom ugnsbakad lax med gräddigt potatismos.

Producenten Pierre Chainier producerar viner från 145 hektar odlingar i Loire och man säger sig bedriva ett hållbart jordbruk med den modernaste av teknik till hjälp. Clos de Nouys Sec görs av Chenin blancdruvor som har växt i syd-syd-västlig riktning på en jordmån av lera och kalksten.

Färgen är klar och fin i en gulgrön nyans.

Doften är ungdomligt frisk med citrus, blomster och gräs, alltihop omhuldat av en skön kalkighet. Riktigt piggt och intresseväckande.

Smaken är superfrisk i ren, ungdomlig stil. Vi bjuds på citrus, viss örtighet samt mer rejäla toner av mango och mariekex. Avslutet är både mineraliskt och fruktigt. Eftersmaken är lång och lite fett fyllig.

Det här vinet bjuder på renhet, fräschör, god koncentration och längd och gör oss allmänt glada. Dessutom helt rätt prissatt och ett givet köp för cheninfantasten. Producenten anger en lagringskapacitet på fem år. Vi tror att det är i underkant. Det kommer inte att göra ont att lagra fram lite mer toner av honung, ylle och bivax men vinet bjuder redan nu på mycket gott.

115 kronor via beställningssortimentet.

2011 Tokajicum Darázskö Furmint

Pinfärskt från nyhetshyllan 1 mars!

Det är inte varje dag det sker men så fort det dyker upp en Furmint på bolagshyllorna så brukar vi vara där och testa. Furmint odlas (som bekant?) med störst framgång i Ungern och där med fördel i det nordostliga Tokaj och kan ge alltifrån fint mineraliska, elegant transparenta, terroirdrivna viner till, som i det här fallet, mer fruktdrivna, kryddiga, generösa tolkningar av druvan. I sina bästa stunder ger druvan långlivade viner med en lång, intressant utvecklingskurva. Det här vinet gör man nog dock bäst i att konsumera inom några år.

Tokajicum Darázskö Furmint 2011 har en ljusgul färg och en doft som initialt känns enkelt fruktig med gula äpplen, plommon och rosenkvitten. Efter lite luft i glaset öppnar sig dock fina nyanser av peppar, mineral och rostad ek upp.

Smaken är riktigt fyllig och rik, närmast burdus i sin generositet. Fräschören är okej men vi är vana vid betydligt högre syra i vår Fumint. De nio månaderna på ekfat ger tydliga, kanske lite väl tydliga, nyanser av rostad ek och nötter. Vi får en hel del typicitet i form av tropisk frukt, tvålig stålull, lite rökig vulkaniskt mineral samt grönpeppar.

Vinet är småkomplext och intressant men saknar lite finess. Avslutet är kraftfullt och ganska långt.

100kr på Bolaget och då ingår en plastkasse. Vi gillar't. Rekommenderas.

Druvan för dagen: Maturana

Ny druva! 

Normalt sett består våra Riojor till största delen av Tempranillo men här bjuds vi på ett vin av druvan Maturana. Det här är en ny bekantskap och vi får gå till litteraturen för att söka kunskap. Enligt Systembolaget finns det tre varianter av Maturana: Maturana blanca, Maturana tinta och Maturana parda, varav den förstnämnda är en grön druva och de två sistnämnda blå. Det framgår dock inte vilken av dessa vårt vin består av... Gissningsvis någon eller båda av de blå. Wikipedia ger oss en ledtråden att Maturana tinta är densamma som druvan Bastardo, främst odlad i Portugal. Vi kollar i Oz Clarkes vinatlas men finner inget stöd där för Bastardotesen. Ytterligare Googling leder oss till information att Maturana är en nära nog utdöd Riojadruva, en gång i tiden betydande i vinframställningen, som kännetecknas av lång hängtid vilket ger hög potentiell alkoholhalt, djup färg och uttalade tanniner.

Ok, vi nöjer oss med det. Och vinet då?

Hyggligt vin med Rioja-karaktär. Kryddig smak med inslag av dill, tobak, fat, torkad frukt och björnbär. Doft av tobak, dill, ek, kryddor samt en liten nyans av rosor. 

Ett trevligt, välbalanserat vin med viss komplexitet. En lite för kraftig ton av alkohol i avslutet drar ned betyget något men hindrar inte en rekommendation: testa detta! 149kr på Bolaget.