2011 Les Débonnaires Carroi du Bon Air - från nyhetshyllan 1 november

Cabernet franc är helt klart en underskattad druva som verkligen kan nå komplexitet på egen hand. Speciellt om den får mogna lite långsammare i utvalda delar av Loiredalens svala klimat har den möjlighet att bli riktigt läcker (och dessutom ofta i ett plånboksvänligt prisläge). 2011 Les Débonnaires* från Chinon är ett riktigt gott exempel på detta.

Färgen är blåröd och släpper igenom en del ljus.

Doften är primärfruktig med ett överdåd av röda och svarta vinbär, lavendel, rödbetor, kryddlåda och sotig mineral. Till och från känner vi en lantlig ton av nygödslad leråker som vissa säkert kommer att störa sig lite på - vi gillar't dock. 

Väl i munnen får vi en skönt sval och medelfyllig upplevelse med bra energi i den fullmogna frukten. Höga syror läskar och förmedlar nyanser av örter och saltlakrits. Fin ekbehandling - kanske ingen alls - knappt märkbar i alla fall - ger en ren upplevelse och vinet är överhuvudtaget väldigt balanserat på alla fronter utan att för den delen tappa i egensinnighet. Tanninerna är småtuggiga men ändå mjukt drickbara.

Det här dricker vi gärna omgående, på egen hand eller till bräserade fransyskan med gräddsås. Största möjliga köprekommendation. 149kr på Bolis - finns ett gäng flaskor kvar. (88/100)

* * *

* En person som är "Debonnaire" är någon som är välvillig, ödmjuk och generös

2006 Nikolaihof Riesling Federspiel - från nyhetshyllan 1 november

Småutvecklad riesling i gynnsamt prisläge från klassisk terroir - inte mycket att tveka på - bara att köpa, poppa och klunka.

Helt klar, ljusgulgrön färg. 

Sniffet ger efter en stunds luftning och upptemperering en riktigt läcker fruktighet där limecurd, gröna marmeladkulor och färska örter dominerar. Vi känner också en lätt, kryddig lakritssalt mineralitet vilket skänker djup och komplexitet. Doften är sammantaget tät och sammansatt samtidigt som den känns luftig och fräsch. 

Nyanserna från doften återkommer i smaken som är riktigt bra koncentrerad och fullmatad. Vinet känns inte helt torrt men en bra syra balanserar upp den lilla sötman föredömligt. Den långa eftersmaken är mineralisk och örtig. 

Det här är ett riktigt bra vin, ganska lagom utvecklat också, långt ifrån stort men generöst och intressant, för en ringa penning, med klockren köprekommendation (87/100). 119 kr på Bolis just nu.

2009 Cottanera Etna Rosso - från nyhetshyllan 1 oktober

Ännu en flaska bättre rött från Etna på Sicilien. Ännu ett superbt balanserat, drickvänligt och framförallt gott vin. Vi börjar falla rejält för de här vinerna nu.

Cottaneras Etna Rosso består till 90% av Nerello Mascalese och 10% Nerello Cappuccio. 50% av vinet lagras på stora fat under 9 månader, resterande 50% av vinet lagras på mediumrostade franska ekfat under 9 månader. Vinet buteljeras och vilar på flaska i 18 månader innan det släpps.

Mörk, blåröd färg.

Doften är fint mörkbärig med snyggt invävda ekfatstoner. Knappast bombastiskt utan snarare finstämt och elegant. Frukten är solmogen men ändå fräsch och drar åt söta körsbär och hallon. Ett lager av violblommighet och vulkanisk mineral gör sniffet verkligt intressant.

I munnen får vi ett på alla sätt balanserat vin med fantastisk drickvänlighet. Syrorna och tanninerna är fortfarande höga men besvärar knappast. Frukten är djup och bärig och ekfaten snyggt integrerade.

Vinet lyckas med konsten att vara rikt och fullpumpat och samtidigt skirt och komplext.
Det här är på alla sätt riktigt gott och välstrukturerat. Ska man gnälla på något - och det ska man ju oftast - är det väl att det kanske är lite väl snyggt och polerat i kanten vilket gör vinet en gnutta opersonligt. (87/100)

Det finns ett gäng kvar på bolagshyllorna för den som vill prova. 239kr.

2012 Cottanera Etna Bianco - från nyhetshyllan 1 oktober

Carricante och Catarratto torde vara relativt okända druvor för den som ännu inte har snöat in på vinerna från Etnas sluttningar på Sicilien. Här är i alla fall en blend, väl värd att testa, med 95% av den förstnämnda druvan och 5% av den sistnämnda. Vinet har överhuvudtaget inte kommit i kontakt med ekfat utan har helt och hållet hanterats på ståltank - ren frukt och mineralitet, utan störande ekfatstoner, att vänta alltså. Producenten Cottaneras vinodlingar i den vulkaniska askan på norra sidan av Sicilien, ca 700 meter över havet, omfattar 65 hektar.

Färgen är ljust gulgrön och skvallrar om ungdomlighet...

...vilket bekräftas i sniffet som är citron- och mandarindominerat med fina inslag av lime, krusbär, honungsmelon samt en lätt antydan till stenig mineral. 

Smaken är pigg och fräsch med superprimära nyanser av citronsorbet, krusbärscurd, en avlägsen örtighet och en lätt, elegant mineralton. I all sin friskhet är smakerna snyggt krämiga och runda.

* * *

Helhetsmässigt är detta ett finstämt, välstrukturerat och balanserat (och nära nog stort) vin med tillräcklig substans att klara en bättre torskrygg med knaperstekt bacon, eller varför inte ett par års lagring? Den lilla knutenhet vi upplever just nu borde nämligen kunna öppnas upp genom ett par år i källaren (men klarar vinet verkligen tio år på rygg som importören anger?) Hur som helst är det gott att dricka redan nu även om den petige kanske upplever det lite väl puttenuttigt för stunden . (88/100).

Finns en del flaskor (149kr) kvar, fritt fram att beställa till din lokala butik.

Östeuropeisk Sauvignon blanc x2

Montenegro och Slovenien är knappast länder vi förknippar med vin. Förväntningarna är därför inte direkt skyhöga när vi häller upp ett glas Sauvignon blanc från respektive land. Vi har aldrig provat vare sig röda eller vita viner från de här länderna tidigare men på pappret ligger Slovenien bäst till, inklämt som det är mellan de stora vinländerna Italien, Österrike och Ungern. Montenegro känns varmt och vinovänligt, speciellt för en kallklimatdruva som Sauvignon blanc. Gissningarna visar sig stämma bra.

2011 Plantaže Crnogoski Sauvignon är köpt på plats i Montenegro för ungefär 50kr.

Ljus, gulgrön färg. Doften är lite äggigt svavlig med inslag av gula äpplen, plommon och vulkanisk, rökig mineral. Inte helt olikt de viner från Gran Canaria som vi har testat. Smaken är mycket flintarökigt mineralisk med en lite varm syra. Vi får citron, lakrits, viss örtighet och en småekig fyllighet. Ett helt okej vin i lätt, ganska okoncentrerad men hyfsat ren stil som vinner i egensinnighet vad den förlorar i smakklenhet och syrafattighet.

2012 Fosilni Breg Sauvignon Blanc Domaine Ciringa finns på Bolaget för 109kr.

Färgen är ljust gulgrön. Pigg, både fruktig och mineralisk doft, rik men ändå elegant med inslag av citron, lime, basilika, kiwi, musselskal och krita. Smaken är fräsch med bra syra och god stoppning. Initialt mineralisk, övergående i härlig fruktighet och ett harmoniskt avslut. Här får man en god kombination av Loires friska, mineraliska sauvignon och nya världens fruktiga, smakrika dito. Klarar sig även fint när temperaturen stiger något (vilket alltid är ett gott kvalitetstecken). Ett mycket bra vin.

2010 Domaine Leon Barral Jadis - från nyhetshyllan 1 augusti

Årgång 2009 av Leon Barrals vin Jadis var gravt alkoholtungt med överhettad frukt och alldeles för låg syra vilket gjorde vinet jolmigt. Tidigare årgångar - vi minns särskilt 2005 - har visat på en smått magnifik kombination av muskler och finess med smaksensationer som vi knappast har hittat i andra viner. Dags att ge sig an 2010an för att se om Barral fortfarande äger.

Jadis är en blend av 50% Carignan från gamla stockar, 40% Syrah och 10% Grenache. Vinet har lagrats på ekfat i två år.

Blåröd, helt tät färg.

Typiskt storslagen, från första sekund vidöppen doft med direkt attack av röda äpplen, flintstensrök, lavendel, mosade björnbär, mörk choklad och den blodigaste av köttbitar. Sanslöst finnesrikt, egensinnigt, stilbildande och överväldigande.

Smaken ger en hög syrlighet, rejält bitiga tanniner och lager på lager av nyansrik frukt och ekfatighet. Vi får en perfekt balanserad alkohol - trots på pappret höga 14,5%, superbt lockande frukt i form av mörka, sött solmogna (men aldrig syltiga) mörka bär, bakgrundtoner av mörkrostat kaffe och en viss lantlighet i örter, jord och ladugårdens alla djur.

Drickbarheten är total redan nu om man inte ryggar för lite strävhet men ett par år på rygg kommer att göra det här vinet än mer harmoniskt. Starkast möjliga rekommendation alltså. Per definition ett stort vin. Du hittar det här innan det tar slut. (92/100)

2011 Mandolás Furmint Dry - från nyhetshyllan 1 augusti

Med tanke på det frekventa rapporterandet kring det här vinet kan man närmast tro att vi har köpt aktier i Tokaj Oremus men så är inte fallet, vi råkar bara gilla Mandolás Furmint väldigt mycket. 2011an är inget undantag. På pluskontot denna gång går en prissänkning på tjugo spänn in.

Druvan är Ungerns stolthet Furmint. Vinet både jäser och lagras på små ekfat och det får också ligga en viss tid på sin jästfällning. Allt detta för att öka komplexiteten och smakupplevelsen.

Färgen är ljusgul, närmast grön. Kristallklar och fin.

Doften är ytterst ungdomlig och frisk med vulkanisk mineralitet i fronten. Vi får en hel del primär fruktighet av citron, krusbär och päron men också en liten popcornnyans som förmodligen härstammar från ekbehandlingen.

Smaken är även den ung och piggt frisk i medelfyllig, läskande stil. Vi får en härlig syra som verkligen bär fram smakerna och ger vinet längd och ryggrad. Smakerna drar åt gröna krusbär, färska örter, gröna äpplen och lätt stenrökig mineral. Ektonerna är fint integrerade och ger endast en liten grönpepprig ton till helhetsintrycket.

Det här är som vanligt ett ruskigt bra vin att dricka i sin ungdom och som också kommer att bli bättre och bättre för varje dag som går. Vänta gärna fem, eller varför inte tio, år innan du öppnar nästa flaska. Frukten kommer att ha öppnat upp och nästan blivit söt, smaken kommer att upplevas fylligare och rundare samtidigt som mineraliteten kommer att finnas kvar, lika energisk som förut.

129kr på SB. Limiterad upplaga. Skynda.