Stockholm calling

Dags så för gästskribenten, som hädanefter kommer att titulera sig "bloggens Stockholmssektion", att ta till orda. Nyligen instiftades konceptet Nebbiolo-måndag i huvudstaden – för att liksom balansera upp allt tråkigt som veckans första dag trots allt står för. Men idag, då hösten på allvar gjorde sitt intrång fick den här framgångssagan tämligen omgående stryka på foten till förmån för Munskänkarnas provning av Systemets oktobernyheter. Det här släppet har av diverse tyckare mer än lovligt kritiserats, men så här några timmar efteråt kan vi se tillbaka på en trivsam afton där inköpslistan inför helgen har fyllts på med några nya bekantskaper. Här, ett axplock ur kvällens skörd i en högst subjektiv och okronologisk ordning:

Crozes-Hermitages Domaine des Entrefaux 2009, 100% Syrah, 14,5% (#2223 - 179:-)
Trots att vi tog tunnelbanan till det fashionabla Östermalmstorg befinner vi oss helt plötsligt i en tät barrskog en vacker höstdag, till brädden fylld av blåbär, granris, ene och diverse mörka bär... Doften är otroligt angenäm, fruktig, om än något knuten och återhållen. Medelfyllig smak av björnbärssylt, blåbär, fat och en påtaglig ton av peppar, grönpeppar kanske. Vi anar även en svag ton av gummi. Bra längd och ett fräscht slut där syrorna kommer fram på ett trevligt sätt.

Det här står näst högst upp på inköpslistan för i morgon!

Château les Roches Gaby 2009, 85% Merlot, 10% Cabernet Sauvignon, 5% Cab. Fr. 14,5%. (#3071, 139:-)
Efter ett tag slår det mig att det här smakar snudd på identiskt med det Malbec-vin från Cahors som bloggkollegan nyligen serverade på en blindprovning, och så ler jag lite förnöjsamt och unnar mig en klunk till. Då gissade jag Bordeaux, en blend där Cabernet Franc fanns med och känner att jag ändå var ganska rätt på det. Här hittar vi nämligen också plommon, gräs, stallighet. Visserligen även en del fat som jag inte tror vi kan beskylla Malbec-vinet för men ändå... Väl i munnen möts vi av en medelfyllig och fruktig smak med balanserad syra, fin längd och rätt tuffa tanniner och tänker att det här kan nog ligga några år till. Den relativt höga alkoholhalten gör sig påmind först mot slutet men känns på det hela taget fint balanserad.

Det här är, visserligen med det modesta priset i bakhuvudet, riktigt gott. Gruppen enas om att det här blir högsta prio på kommande inköpslistor. Riktigt schysst Bordeaux i de lägre prissegmenten helt enkelt!

Taurasi Feudi di San Gregorio 2006, 100% Aglianico, 13,5% (#6282 - 150:-)
Aglianico har fått status som nya pop-druvan sen vi smakade Liscone 2007 och genast köpte på oss ett par flaskor under sommaren. Vad vi förstår har Aglianico potentialen att ge upphov till riktigt stora viner men då den har sin hemvist i de mindre bemedlade delarna av Italien finns helt enkelt inte kapitalet för att göra de nödvändiga investeringarna som sådana vin kräver. Taurasi Feudi di San Gregorio vittnar ändå om potentiell storhet och vi lutar oss tillbaka och glömmer bort tiden för en stund trots att 15 viner på mindre än två timmar kräver ett visst tempo.

Vi möts av en dov, utvecklad doft med plommon, lakrits, fat och ett helt kryddskåp . Ganska sträv, utvecklad, smak med läder, kryddor (curry?) och ännu mer lakrits. Balanserad syra där tanninerna hänger kvar. Karaktärsfullt. Stöddigt. Gott!

Kvällen avslutades med ett par bordeaux-flaskor ur de lite högre prisregionerna men som ändå nyligen sjunkit i pris då Systemet valt att sätta prislappen mer i trakterna kring vad det kostar i övriga EU. 2007 Chateau Gruaud Larose, 2007 Chateau Lascombes Margaux och Chateau Troplong Mondot var väldigt väldigt gott men får bli forum för kommande recensioner.

Resten av kvällen i korthet:
Ferrari Brut Trento, 139:-
De Saint Gall Premier Cru Extra Brut Blanc de Blancs Champagne, 289:-
2010 Alvarinho Contacto Anselmes Mendes, Vinho Verde, 124:-
2010 Chablis, Jean de Chaudenay, 119:-
2009 De Loach Russian River Valley Pinot Noir, 199:-
2009 Chateau de Seguin Cuvée Prestige, 127:-
2008 Chateau Talbot Saint-Julien, 398:-
2008, Capitel de'Roari Amarone, 179:-
2008 Tommasi Amarone della Valpolicella Classico, 269:-

Lovar att inte bli fullt så här långrandig i fortsättningen. Men en debut är en debut är en debut...