Vin på chans

Ibland när man kikar längst in i vinförrådet slås man av vilken vild chanstagare man har varit, och kanske är. I alla fall när det gäller vin.

När jag i juni 2006 lade 121 riksdaler på några flaskor Riesling Saint-Hippolyte av årgång 2002 kunde jag knappast veta hur utvecklingskurvan skulle se ut. Nu minns jag inte längre varifrån tipset om vinet kom, eller om det var en ren chansning. Fast vin på lager är väl alltid en chansning? Och det gäller väl i synnerhet billigare viner?

Nåja, ikväll hade inköpts färska räkor och ett lämpligt vin behövde alltså rotas fram. Det var då jag hittade "Hippolyten". Direkt mindes jag att senast vi provade vinet för några år sedan var det mycket enkelt och diskret med främst äpplighet och skarpa syror som främsta kännetecken. Därmed var förväntningarna ganska låga, men det skulle säkert fungera till att skölja ner räkorna med.

Döm av den positiva förvåningen när vinet omedelbart öppnade upp en generös och utvecklad bukett. Redan färgen skvallrade om en mogen utvecklingskurva. Vinet var klart och gyllengult. Solmogen blodgrapefrukt inlindad i bivax dominerade och grönäppelskärpan, som förvisso fanns kvar där i bakgrunden, hade reträtterat sedan sist vi provade vinet. I avslutet framträdde en rökig mineral och tobak. Man måste imponeras av utvecklingen på det snart tioåriga vinet. Vinet tål säkert ett par år till men är förföriskt gott just nu och det jag ångrar är att inte fler flaskor lades i lager.

Så kan det alltså gå. Sensmoralen är att det förvisso ofta är en chansning att köpa lite billigare viner för lagring, men att det kan löna sig om man vill bli positivt överraskad någon gång i framtiden. Det gäller bara att gömma vinerna tillräckligt väl.