Bara Zofta lite

Stora klunkar välkyld rosé i gräset hör semestern till. Helst vill man ha en plastmuggsvänlig budgetvariant med inte alltför stora defekter. Ungernvänner som vi är köper vi loss en billig Merlot-Gamay-Kékfrankos-Zweigelt-Cabernet sauvignon (pust) -blandning för ynka 59kr och slår oss ner i skuggan.

Vinet visar sig vara en hallonröd skapelse i totalt okomplicerad stil med pigg rödvinbärssyra och god hallonfruktighet. Inga konstigheter, bara väldigt svalkande och drickvänligt i värmen.

Finns kvar i överflöd på systemhyllorna.

EM-semifinal 1 - Portugal

Dagens EM-semifinal (Portugal-Spanien) till ära korkar vi upp en röd portugis. Vinet kommer från Dourodalen, som bekant mest känt för sina starkviner. Druvan, inte lika bekant, heter Sousão och kan absolut vara aktuell att knappa in i långtidsminnet. Vi provade detta vin, då årgång 2008, för ett kvarts år sedan och blev mäkta imponerade. Frågan är om vinet i ny årgång och yngre skepnad kan uppvisa samma balans mellan koncentration och elegans. Låt oss undersöka detta.

2009 Quinta do Vallado Sousão

Färgen är plommonblåröd. En mycket ungdomlig nyans men om det är druvtypiskt vågar vi inte uttala oss om.

Doften är lika ung med blåbärs- och björnbärstoner. Rejält tät och med en hel del chokladvaniljig ek, dock fräsch och balanserad. Hur som helst lockar den till att smaka, vilket ju är en god egenskap.

Smaken är piggt frisk med tydliga svartvinbärstoner (tänk en blandning mellan Cabernet sauvignon och Syrah). Tanninerna är redan fint avrundade och drickvänliga, om än närvarande, vilket vi alltid uppskattar. Vi bjuds som väntat på extrem fruktighet och en ganska publik, sötaktig ekfatston. Kanske borde vi ha väntat ett år eller två innan vi ploppade den här buteljen för komponenterna känns inte helt sammansatta ännu? Förutsättningarna för skön lagringsframgång finns helt klart. Eftersmaken mynnar ut i mer mörkblå frukt- och bärtoner, chokladmousse och sötlakrits, samt ett uns örtighet som stramar upp.

Det här vinet behöver helt klart ett par år på rygg innan det är "färdigt". Den som orkar vänta kommer att belönas stort men vinet tilltalar säkert redan nu den som gillar den extremfruktiga, svulstiga stilen.

Finns några buteljer kvar i de bättre sorterade systembutikerna för den som har 265kr över.

Årets (enda) rosévin

Bordsvinet provar som bekant helst inte rosa viner. Ibland blir dock lockelsen (för visst gillar vi färgen) alltför stor och vips ligger det en flaska grisskärt i korgen. Det brukar hända någon gång om året och denna kväll då fotbolls-EM drar igång faller lotten på en sydfransk 2011a.

Montirus Vacqueyras Perle de Rose från Vacqueyras i Södra Rhôndalen - typ vägg-i-vägg med Châteauneuf-du-pape - produceras av biodynamiskt odlade Grenache- och Syrahdruvor som har fått jäsa i öppna ståltankar med regelbunden omrörning av jästfällningen (bâtonnage).

Orangerosa färg, klar och vacker, minst sagt munvattnande.

I sniffet får vi en fin balans mellan röda vinbär, smultron, gulnande krusbär och det vita på blodgrapeskalet. Fräsch, purren ungdomlighet ackompanjeras av en lite mer grov nyans av smörstekt köttbit.

Allt vad den fina doften lovar uppfylls i smaken. Precis så här vill vi ha vår rosé. Pigg syra, bra fruktkoncentration, fint avvägd rödbärighet och inte allför lättviktigt. I eftersmaken får vi en lätt mineralitet och en fint brödig jästighet som bekräftar att det här verkligen är ett seriöst och välgjort vin. (86/100)

139 väl värda kronor på Bolaget.

Ett nedslag i ordinarie sortiment

Det är inte varje dag man plockar en flaska med ett fyrsiffrigt artikelnummer från bolagshyllorna nuförtiden (och när man väl gör det brukar man oftast bli ganska besviken på den tillrättalagda, massproducerade drycken i fråga). Men nu har så skett igen och döm av vår förvåning när dropparna i glaset visade sig vara alldeles utsökta. Det handlar om 6723.

6723 är synonymt med Louis M Martini Cabernet Sauvignon från Napa Valley. Årgången är den för Kaliforniencab utsökta 2007 (åtminstone tycker både producenten och Robert Parker det). Producenten Louise M Martini Winery har varit verksam i Kalifornien sedan första hälften av 1900-talet men ägs sedan tio år tillbaka av våra vänner i Gallofamiljen. Druvorna till det här vinet kommer enligt producenten själv från "up and down the Napa Valley". Ingen vingårdsursprunglighet att leta efter alltså. Även ekfatslagringen är lite huller om buller: "partially oak aged for more than 12 months in new and used French, American and European oak barrels".

Såhär tyckte vi i alla fall om vinet:

Tät, rödsvart färg. Makalöst kompakt doft med både ungdomlig frukt och viss utveckling. Ekfatstoner dominerar men är snyggt invävda i korinter, söta, mörka bär, grön paprika och julkakekryddor. Smaken är ganska ung och frisk med drickvänliga tanniner. Stilen är superfruktig och megafyllig. Ett grymt gott vin som visar fin balans mellan det eleganta och det mäktiga. Dricks gärna nu eller lagras några år.

199 kr på många Systembolag.

Årets första grill

Grillvin. Ett klassiskt kvällsblaskebegrepp som man genast bör ställa sig skeptisk till. Bästa boxen till grillen. Typ. Men, samtidigt, behovet av att kategorisera ett vin som lämpar sig för att inmundigas i stora klunkar ur plastmugg, i allehanda väderförhållanden, till stora, förkolnade köttstycken, finns trots allt. Man skickar ju inte direkt upp den bästa Bourgognen ur vinkällaren i det syftet.

Grillvin. Skall, förutom ovan nämnda egenskaper, vara billigt (prisvärt/fyndstämplat hihi), generöst fruktigt (varför inte lite sötsyltigt?) och inte alltför finlemmat (hellre lite robust). 

Helst vill man ju även ha ett motsvarande vitt vin medan grillen blir varm. Vi har paketlösningen:

2011 Morandé Reserva Riesling


Vi dricker inte ofta chilenska viner nu för tiden men det här är absolut ett trevligt vin med viss nyansrikedom. Inte alls druvtypisk för oss som har tysk Riesling som måttstock men, och kanske just därför, ganska intressant. I det här fallet plussar vi för att vinmakaren har adderat både lite Sauvignon och Gewürz i brygden för att öka komplexiteten. Vinet håller måttet även när temperaturen går upp vilket alltid är ett kvalitetstecken i vår bok.

Klar, ljusgul färg.


Stor, ungdomlig, druvaromatisk doft med inslag av citron, krusbär och blandade vingummin.


Smaken är ungdomlig med pigg syra, lite lätt oljig och trevligt småpepprig. Vi får citron, vindruvor, limeskalsbeska, vingummi och en aning rökig mineral.


 
2010 Tajano Montepulciano d'Abruzzo


Det här är ett vin som levererar helt okej vad gäller intensitet och smakupplevelse i sin prisklass men visst kan vi också hitta lite ogint gröna och brända toner i eftersmaken. Montepulciano har alltid varit lite av en favorit hos oss, speciellt när det ska till att grilla och det här fungerar helt okej.


Ganska tunn, hallonröd färg.


Ungdomlig, småsyltig, körsbärsbärig doft med nyanser av söta björnbär, mjölkchoklad och en pust violblom.

Smaken är ungdomligt, fräscht bärig och ganska mjuk i en medelfyllig kropp. Syrliga körsbär, jordgubbar och nyhyvlade ekspån.

Druvan för dagen: Sousão

Det är minsann inte varje dag vi dricker en druvren Sousão. Druvan är känd för sin mörka färg och russinlika smak och används förutom i portvin även i australienska starkviner för att ge portvinskaraktär. Quinta do Vallado, grundat redan 1716, ger oss genom vinmakare Francisco Olazabal möjligheten att testa en torr variant. Vinet har lagrats ett och ett halvt år på nya franska ekfat.


Färgen är mörkt blålila.

Doften andas direkt seriös ekbehandling med inslag av knäck, björnbär, nejlika, rökelser och nymalet kaffe. Sanslöst inbjudande så långt.

Smaken är frisk med ganska mjuka tanniner. Vi får en ung, stor, mustig och superfruktig upplevelse.

Quinta do Vallado Sousão klarar av att balansera enorm koncentration och elegans på ett utmärkt sätt. Total harmoni och enorm struktur. Lagra eller drick nu. Eller både och.

Det här är på alla vis ett stort vin och förmodligen ett av de bästa torra, röda Douroviner vi har provat. Väl värt sina 259 kr och det finns fortfarande ett gäng kvar på bolagshyllorna.

2009 Langhe Nebbiolo La Spinetta

Oavsett om det handlar om stram Barolo i traditionell stil, eller som här, frukt- och ekbombsaktig, modernt fjäskig Langhe, så kan vi inte få nog av Nebbiolodruvan. Vi är glada över att Systembolaget har valt att ta in ett rejält parti av La Spinettas Langhe Nebbiolo så att vi slipper stå och trängas i förnedrande nyhetssläppsköer för att få tag i ett par kvoterade buteljer. Så här drickvänliga-just-nu-men-också-lagringsdugliga viner behöver alltid finnas på bolagshyllorna.

Druvorna till detta vin kommer från producentens vingård Starderi. Vinrankorna har en medelålder på 12-14 år och har växt i kalkrik lerjord. Skörden skedde manuellt under de två första veckorna i oktober. Vinet har slutligen lagrats ett år på franska ekfat.


Doften är fjäskigt inbjudande med inslag av blommor, hallon, söta körsbär och vit choklad. Smaken bjuder på en fyllig kropp, rejäla tanniner och balanserad syra. Frukten är fortfarande ganska ungdomligt mörk och sötaktig men riktigt tät och lagringsduglig. Ganska gott om ektoner som kräver lagring för att integreras. Vi dricker utan problem det här viner redan nu men vi ser samtidigt en tydlig poäng med att lagra ett par år.

Nr 99230 på Bolaget, 189 kr. Köp. Drick. Lagra.